Sommargren hade studerat Thuresson hela kvällen. Han hade druckit ytterst lite och lyckats att hålla liv i sitt vinglas i åtskilliga timmar. Han sippade bara försiktigt och var praktiskt taget helt nykter när han och sällskapet lämnade festen.
Thuresson gav intryck av att vara en sansad, rätt social människa. Han var på alla sätt lagom. lagom fet, lagom medelålders och han hade måttliga, lagom drycksvanor att döma av det han drack på festen.
Sommargren hade pratat om väder och vind, lite socialt småprat innan han skickligt styrde in samtalet på teknik, datorer och Internet. Thuressons kunskaper gav intryck av att ligga över genomsnittet men när Sommargren drog till med en teknisk term så frågade Thuresson två gånger vad orden betydde. Antingen var han oerhört slipad eller så visste han faktiskt inte vad de betydde. Sommargren var osäker men det fanns ingenting i Thuressons person, han sätt att föra sig, prata eller agera som tydde på den lätt inskränkta personlighetstyp som analysgruppen trodde låg bakom försöken till intrång.
Han var så långt ifrån en inbunden nörd som du kunde komma även om han var barnsligt fascinerad av ny teknik och det var uppenbart att han älskade Mac. Det senare stämde inte heller in på den profil som tagits fram. Macfolk försökte inte bryta sig in i andras datorer. De kopplade ihop sina prylar med andra Mac-prylar och var liksom nöjda med det.
Sommargren hade snabbt sett till att bli inbjuden till festen via en gemensam bekant. Det hela hade gått snabbt, enkelt och smärtfritt. De hyrde familjens hus och skickade familjen till en betald semester i Frankrike över midsommarhelgen. Sommargren hade med sig Sara Lindgren, analytiker, jämnårig med honom så de kunde fungera som ett sambopar i karriären som fått låna familjen Johannessons hus över helgen.
Snabbt hade de pluggat in en gemensam historia med gemensamma hållpunkter. Arbete, utbildning lades snabbt fast med vissa fasta inslag som de båda hade pluggat in på några timmar. De hade ny en hyggligt samkörd bakgrund som skulle fungera på en fest förutsatt att de höll sig nyktra och inte gav sig för djupt in i diskussioner om sin bakgrund.
På vägen tillbaka till huset sa de inte mycket. De höll varandra i hand, pliktskyldigast om någon skulle se dem. Inte förrän de kom in i huset och ahde stängt dörren bakom sig började de att jämföras sina intryck av Thuresson.
– Börja du, sa Sommargren och öppnade en kall folköl.
Utan att fråga slog han upp två glas och räckte det ena glaset till Sara.
– Jag tror inte att det är han, eller rättare sagt han förefaller jävligt osannolik, svarade Sara i en lika kortfattad som kärnfull sammanfattning.
– Vad är det som inte stämmer då, fortsatte Sommargren och lät de första klunkarna kall Norrlands Guld rinna ned.
– Antingen är han den bästa skådespelare jag stött på eller så är det helt enkelt inte han, svarade Sara.
– Jag har samma intryck och han stämmer dessutom rätt illa med den framtagna profilen. Instinktivt känns han, som du säger, osannolik.
