Det hade inte blivt konstlat eller ansträngt. Kvällen hade rullat på utan pinsamma incidenter. Taggen höll medvetet tillbaka på drickandet av två orsaker – för att inte göra bort sig i inför Veronicas sällskap och för att inte göra bort sig i Veronicas sällskap.
Han hade klarat allt galant. Veronicas vänner och grannar kom från alla håll, en del rätt ur skogen och ur skymningen tycktes det som. Maten samlades och radades upp till en gigantiskt buffé på ett bord och en stor sten. Det var bara att ta för sig.
Kött och korvar i alla möjliga varianter slängdes upp på de avsågade oljefaten och snart lade sig en vit dimma i form av grillrök runt den öppna uteplatsen. Den skingrades snabbt när grillningen var över. Så här högt upp på ön blåste det hela tiden.
Taggen blev presenterad för massor av människor och han insåg snart det omöjliga i att försöka memorera vilka de var eller vad de hette. Han försökte istället placera dem geografisk, var de bodde på ön för att hålla hygglig koll. Två personer stack ut ,två tvillingar som ytrost att de var uppe i medelåldern fortfarande klädde sig identiskt. Problemet med just de två var att Taggen inte kunde se skillnad på vem som var vem så han vågade inte tilltala dem med namn i alla fall.
Fram emot natten hamnade ett allt mindre sällskap runt elden i mitten av uteplatsen. En del hade redan gått hem. Först lämnade de med småbarn festen, sedan de lite äldre som blev lite tröttare lite snabbare än andra och slutligen troppade ungdomarna också av och kvar blev de medelålders som kunde kosta på lyxen att bara ta hand om sig själva.
Han hamnade bredvid Veronica i slutet av en liggande stock. Hon vek ut hans jacka och kröp in under hans arm och svepte det lilla som räckte till av jackan om sig.
Där satt de sedan och konverserade, dsikuterade och debatterade. Ämnen kom lika snabbt som de gick. Skatter, politik, äldrevård, båtskatter och slutligen film och musik. Hade sällskapet varit oense om det mesta tidigare så kunde de nu i alla fall enas om att det var bättre förr och att äldre film och musik var bättre än det som producerades i dag.
Taggen hade inga problem att hänga med i diskussionen, tvärtom var det ofta han som löste upp de knutar som kunde bildas när en låt, en artist tappades bort. Taggen prickade mer än en gång in rätt namn vilket gjorde att diskussionen kunde flyta på utan att alla blev sittande och funderade över vem som spelat in vad.
Han drog medvetet ut på det sista glaset vin och tackade flera gånger nej till påfyllning. Taggen ville vara någorlunda klar och medveten om vad han gjorde och eftersom det aldrig var tal om dans kände han inget behov av att stjälpa i sig sådana mängder att han vågade sig upp på dansgolvet.
Festen gick in på slutvarvet liksom diskussionerna. Pratandet stannade allt ofta upp och de få som nu var kvar blev sittande , stirrandes in i elden som tycktes förtrolla dem.
– Nej, gäspade Veronica, det är en dag i morgon också.
Taggen fick tillbaka en klump i magen. Det var nu det skulle hända. Eller inte.
