Förr hade jag en telefon, en telefon som alla delade på och som satt med en sladd i väggen. Jag hade en musikspelare, en kamera, en dator, som inte gick att ta med sig. Jag var tvungen att säkerhetskopiera och hålla reda på all min information som fanns på flera hårddiskar, utspridda. Det var inte bättre förr – bara oändligt mycket krångligare.
Det fanns en tid då du dig runt med externa hårddiskar, USB-minnen och allt vad det var – allt för att du skulle kunna få med dig allt det du behövde och för att kunna säkerhetskopiera din information. Du ställde in larm i din kalender för att påminna dig om att varje fredag skulle det göra en säkerhetskopia, vilket i allmänhet tog för lång tid så den uppgiften sköt du upp, till senare allt som oftast.
Anslutning
När du skulle koppla upp dig fick du lyssna på en modem-melodi och sen hoppas på att ingen i hushållet lyfte luren. Hemsidor och webbplatser kom i sektioner och laddningstider under 20 sekunder var ovanliga. Det var på den tiden som de riktigt snabba modemen kostade lika mycket som tio års Internetanslutning idag.
Epostmeddelanden svarade du på och skickade du antingen hemma eller på kontoret. Det var uteslutet att du skulle kunna göra det på restaurangen, caféet eller så snart du lämnat hemmet eller kontoret. SMS kunde innehålla bilder men de länkades till en sida som du fick hoppade vidare till för att kunna se bilden – video var uteslutet.
TV
På TV fanns det två kanaler och allt var så mycket bättre i USA för det fanns det en babiljard kanaler. Vi i Sverige fick en smakbit av det fantastiska TV-landet USA i Åke Wilneys Fönster mot TV-världen. TV var också något som det bjöds på mellan 16.00 och 23.00 sen skulle svensken sova. Fler tv-kanaler var livsfarligt, så livsfarligt att det Socialdemokratiska Kvinnoförbundet ville förbjuda privat innehav av parabolantenner, 1987.
Idag har jag fler kanaler än jag kan räkna till, när jag än vill titta, i en svart liten låda som fixar en ljud och bildkvalitet som vi bara kunde drömma om på slutet av 1980-talet.
Musik
Musik antingen köptes i speciella skivbutiker, i den mån vi hade råd, eller så försökte vi spela in från radion och svor ve och förbannelse varje gång radioprataren bröt in på slutet, innan låten var slut. Vi var helt övertygade om att radiopratare var i maskopi med skivindustrin och att de pratade sönder låtar för att vi inte skulle kunna spela in dem.
Skulle du ta bilder så fick du peta in en filmrulle, ta en massa bilder och sedan skicka in allt för framkallning och kopiering. Bilderna fick du sedan hämta hos lokala radiohandlaren. Idag har du tiotusentals bilder och videor i din mobiltelefon. Skulle du fotografera i sämre ljus, ta porträtt, eller bilder som krävde det minsta lilla extra så fick du investera i en svindyr systemkamera. De första mobiltelefonerna med kamera bjöd på bilder som alla hade det gemensamt att bilderna såg ut att vara havregröt.
Spel
Spel handlade om slitna Öbergs spelkort eller kanske ett gammalt Monopol där det saknades en del spelpjäser. Sen kom Pong – en hel konsol som klarade av ett – ett enda spel. I din nya mobiltelefon kunde du få fram Masken genom att trycka på vissa tangenter.
Idag ryms allt det ovan i din mobiltelefon – det var inte bättre förr.
