Han parkerade bilen nere i parkeringsgaraget efter att först ha passerat kameraövervakningen, identifierat sig med sin RFID-enhet och sedan även med sin unika kod.

Säkerheten runt övervakningscentralen var rigorös och kan kunde själv känna ibland att det borde gå att lösa lite enklare och smidigare. Medarbetare hade också klagat men nu var hela inpasseringskontrollen hans verk och säkerhet har alltid ett pris i form av användar-vänlighet.

Han fick slå en nyd kod för att kunna få ned hissen till parkeringsplanet och också använda en speciell nyckel för att kunna åka upp till sjunde våningen. På vägen upp konstaterade han att Pettersson gjort som han hade blivit tillsagd att göra – slå av den förbannade hissmusiken som kunde reta gallfeber på de flesta. I alla fall på Stig Jakobsson.

Efter att ha passerat ytterligare en kamerakontroll och en avläsare för hans RFID-enhet så var han inne i övervakningscentralen. Hans närmaste medarbetare tittade upp.

– Mitt rum, sa Jakobsson och styrde stegen mot slutet av en lång korridor.

I släptåg efter honom kom vakthavande Pettersson, ställföreträdande Augustsson och jourhavande Cedergren. Den sistnämnde var en ung man med ett ovanligt slapp, blött handslag och en lugg som han sällan eller aldrig tittade upp underifrån. Cedergren var nörden personifierad. Han tittade inte folk i ögonen när han pratade med dem. Han pratade släpigt och långsamt men han var en osedvanligt skicklig “tangentbordstarzan” och han kunde sina saker.

Samtliga i rummet var handplockade av honom och han visste att de aldrig skulle kallat på honom om det inte var allvar.

Whiteboarden i Stig Jakobssons rum fylldes snabbt med tidpunkter, angivelser och IP-adresser. Hela scenariot gicks igenom, steg för steg och alla attackförsök hade plockats fram ur åtskilliga Gigabytes med data. Det var Cedergren som hade hittat hackaren först.

– Det kändes som en avvikelse, var hans enda skäl och förklaring till varför just detta intrångsförsök hade fångat hans intresse.

Det var så han fungerade, Cedergren. Han kunde inte alltid förklara varför utan han gick ibland på känsla och intuition. Det var därför han var bättre än de flesta andra och det var därför han hade hittat just den här killen i mängden av tusentals andra.

Nu fanns det förvisso ingenting som bekräftade att den som begick försöken till intrågen verkligen var en man men all statistik talade för att det var en ung, dataintresserad ensamstående man i 20-års åldern. Möjligen student eftersom en del av attackerna kom från ett tyskt universitet.

– Vet vi något om honom?, frågade Jakobsson när hela ärendet hade dragits ett par varv.

– Inte mer än att attackerna och försöken kommer från tre ställen. Ett tyskt universitet, en finsk anonymiseringsserver och från ett krotatiskt lastbilsåkeri, svarade Cedergren på sitt typiska, släpiga sätt.

Någonstans därute satt någon som ville ta sig in och då infann sig några frågor, vem och varför?

Det var de frågorna som Stig Jakobsson och hans team nu skulle ta reda på.