Steg för steg lotsade Johan honom igenom hela processen. Först in med Leopardskivan så att datorn hoppade igång. Efter det en test av hårdvaran i hans MacBook som gav svaret att hårddisken nog mådde rätt okej men att något hade hänt vilket gjorde att Mac OS X inte hittade systemkatalogen och en hel del annat viktigt för att komma igång.

– När är din senaste kopia gjord?, frågade Johan lika lugn som alltid.

Taggen klickade på den stora gröna ikonen, fick upp sin Time Machine kopia och kunde konstatera att den senaste kopian var gjord igår kväll. Det lilla han gjort på jobbet fanns det kopior på på tidningen så det var inte särskilt viktigt. Brevet från Veronica hade han skrivit ut så det hade han en “hard copy” på.

– Jag skulle bli skitlycklig om vi fick tillbaka allt som den var igår kväll, svarade Taggen.

– Känn lugnet. Välj att återställa från din Time Machine-kopia, slå upp en stor jävla whiskey, sätt dig ned och vänta. Det tar en timme, kanske lite drygt, sen startar du om och allt är tillbaka.

– Tror du, frågade Taggen lätt misstänksam för han visste att riktigt så enkelt brukade det aldrig vara med datorer.

– Time Machine är fan i mig det bästa Apple gjort på år och dag och visserligen skulle vi kunna köra en massa sökprogram, analysprogram och annan junk för att fixa till eventuella sökvägar och sånt men det går snabbare om du kör Time Machine. Dessutom får du det fixat ikväll, utan kostnad. Ska jag komma förbi dig debiterar vi 800 spänn i timmen och då kommer jag inte förrän imorgon. För jag har gjort det du inte har hunnit. Tagit en stor whiskey, skrattade Johan.

– Nej, men det behöver du inte. Funkar det här är det kanon.

– Men dåsårå, slå mig en signal om det inte fungerar men inte för sent får nu ska jag ta en till, en whiskey.

Johan avslutade samtalet och Taggen satte sig ned och tittade på en dator som kopierade filer.

Finns det överhuvudtaget någonting som verkar att ta längre tid än när en dator ska kopiera filer, återställa en katastrof och det enda du vill är att den ska blir klar så att du kan starta om, få höra det klingande pianoljudet som bekräftar att nu startar datorn och sedan se din bakgrund, filhanteraren och allt det andra växa fram.

Innan du får veta. Får bekräftat att allting är som vanligt och att du fått ditt liv tillbaka.

Taggen satt där och tittade. Utan whiskey och mätte ibland med tummen på de olika mätare som dök upp. Han tyckte ibland att strecken som skulle visa hur det hela fortskred hade fastnat. Så långsamt gick det.

Till slut var det klart och datorn startade om.

Taggen slöt ögonen och bad en stilla bön. Kanske inte helt passande för vår Gud Fader då den innehöll cirka 70 procent svordomar, men den fungerade.

Datorn skrällde till, startade, bakgrunden dök upp och filhanteraren startade, docken på plats nedtill och sedan stod han där och tittade på sin dator och funderade på om han skulle våga peta på den.

Det var för enkelt. Så här enkelt kan det inte vara. En omstart med skiva, återställa och sen skulle allt alltså vara okej igen.

Taggen satte sig ned, fattade musen och började att kika runt i datorn. Han startade program, avslutade, startade musik, film och provade det mesta. Jodå, allt fungerade och telefonen synkade till och med snyggt och prydligt.

Han skrattade högt för sig själv. Ett lyckligt, bubblande skratt. Det var länge sedan. Mycket länge sedan.