Taggen kom på sig själv att sitta och dragdrömma. Ungefär som en tonåring så gick hans hjärna ned i ett slags märklig dvala där tankarna bara vandrade iväg. De levde sitt eget liv och flera gånger kom han på sig själv att bara sitta och stirra rätt ut i tomma intet.

– Men för helvet Taggen, skärp dig, sa han till sig själv då Mail plingade till och sa åt honom att han hade nya brev. 

I högen av läsarbrev, spam och internrapporter låg en inbjudan.

Vad gör du i midsommar?, var rubriken och han öppnade brevet.

“Kan vi inte smita från stan, bara du och jag?

Båten går från Nybroplan klockan 10.00 – visst ska du med?

Veronica”

Plötsligt insåg Taggen att den svenska hjärncellsdödaren nummer ett var i antågande – svensk midsommar.

På den tiden han var gift så var det detsamma som spöregn, mygg, nubbe och så de tillhörande familjegrälen. Det var alltid något par som kom till festen med saker outredda och efter tillräckligt många supar och öl så tyckte paret att det var dags att rensa luften sådär in på småtimmarna.

Taggen brukade förr eller senare hamna i en trappa med en rödgråten kvinnlig sak som hade mascaran rinnande nedför ansiktet. Han försökte i flera år undvika trappor men det slutade alltid på samma sätt. Han i en tröstande roll och så ena halvan av det bråkande paret, i en gråtande roll.

Efter några år insåg Taggen att han inte förmodades att säga så mycket. Det räckte med att nicka sådär hyggligt medlidande lite då och då – då det blev tyst så körde allting igång igen.

Allt det där var bisaker nu. Nu handladet det om den kommande helgen och en inbjudan som han inte blev klok på. “Smita från stan”, “bara du och jag”. Taggen granskade orden, läste dem gång på gång liksom bara för att övertyga sig själv om att det var det som stod i mejlet.

Till slut insåg han att det faktiskt innehöll en del frågor och han förmodades svara.

– Jaha, och hur fan svarar man på sådant här, sa Taggen högt och drabbades en en mer svårartad skrivkramp än vanligt.

Det vara bara att inse att han varit borta från marknaden för länge. Han hade glömt hur det var du förmodades göra eller vilka regler som gällde. Frågan var om samma regler gällde nu som då han var ute på marknaden. Han var osäker och kom till slut fram till att fyra år efter skilsmässan och efter ett tiotal år i ett förhållande hade han glömt allt om hur du kommunicerade med det motsatta könet och hur du förmodades framställa dig själv som mer intressant än du i själva verket var. Han kom inte ihåg.

I brevet fanns tydliga reseanvisningar, tider, vad han skulle ha med sig så den biten var glasklar. Mat, dricka och varma kläder. Det gick att ordna på vägen hem men resten. den där samvarobiten och det där med “bara du och jag”. Taggen fick en klump i magen, besvarade brevet och sjönk in i sina tankar igen.

Blicken vandrade runt inne på det lilla kontoret, vandrade ut bland kuberna och hittade sitt mål. Ett stort rött brurigt hårsvall som stod med ryggen åt honom och som lyfte något ur ena kavajfickan, kollade något och vände sig sedan om, gjorde tummen upp, log och sen lämnade Taggen åt sitt öde.

Fascinerande kvinna, tänkte Taggen. Hon hade e-posten kopplad till sin telefon fast hon var inne på redaktionen. Effektivt – kolla e-posten var du än är utan att behöva flytta dig till den egna kontorsstolen.

Sen kom eftertankens kranka blekhet över honom. Han och hon, ute någonstanns i skärgården, en helg tillsammans.

Blotta tanken gjorde Taggen skräckslagen.