Det går att lära gamla hundar att sitta – det går faktiskt

Tid för att läsa: 3 minuter

Jag kommer från den andra sidan, Windows, och jag var en ihärdig, inbiten och dedikerad användare av Microsofts produkter så till den milda grad att när jag ringde vår lokala Mac-försäljare och bad om att få köpa ett gäng Macbook-datorer så bad han mig upprepa mina ord två gånger.

När jag skulle ta steget över – sedan en av sönerna lånat ut sin MacBook till mig en helg – så fasade jag ut Outlook och Microsoft Office. Jag behöll min Windows Mobile (iPhone fanns inte på marknaden) och jag gillade verkligen inte två saker med Mac – att kalender, adressbok och påminnelser var uppdelade och att Safari alltid startades i ett löst flytande fönster.

Jag var överhuvudtaget inte alls förtjust i att Apple tyckte att program ska startas i fönster, inte i helskärm. Idag kör jag inga, absolut inga program i helskärmsläge och jag uppskattar uppdelningen av e-post, kalender, adressbok och påminnelser.

Det går att lära om, det går att lära gamla hundar att sitta.

Min telefon

Min telefon byttes ut efter en biltur ned till Umeå. Sonen fick köra medan jag satt och lekte med min nya iPhone. Innan vi nådde Skellefteå (12.8 mil) så fattade jag det Apple hade skapat och jag insåg att mina gamla, svindyra Windows Mobile var hopplöst föråldrad. Sedan dess, den första modellen av iPhone så har jag aldrig ägt en annan telefon.

Jag har aldrig ägt en annan dator heller eller någon annan surfplatta, iPad.

Min klocka byttes ut när den första Apple Watch lanserades. Den plockade jag direkt från Irland eftersom lanseringen i Sverige dig ut på tiden.

Jag äger faktiskt en Android-enhet – min TV från Sony och sedan sitter det Samsungs Tizen i vår andra tv men båda styrs och kontrolleras via AppleTV.

iCloud

När Apple lanserade sitt moln och gjorde det möjligt att dela skrivbord och en del kataloger (foldrar) mellan olika enheter så klev jag inte på det tåget. Envist bet jag mig fast vid att ha saker och ting uppdelat. Jag ville ha koll, ordning och reda och det självbedrägeriet slutade jag med efter att av misstag ha slagit på “iCloud Drive” och insett att det var mycket mindre krångligt att faktiskt synkronisera mina datorer via Apples moln.

– Fan du är ju dum i huvudet, slå på funktionen och sluta att krångla, sa jag till mig själv.

Jo, jag brukar svära till mig själv, annars lyssnar jag inte.

Jag aktiverade Stacks per omgående när den funktionen kom. Vet du inte vad det är så prova att högerklicka på skrivbordet i din Mac och aktivera Stacks. Du kan tacka mig sen.

Fast vid

Vissa saker håller jag dock forfarande envist fast vid – mina prylar är på engelska. Alla mina prylar som jag räknar in som mina verktyg – min iPhone, min Apple Watch, mina Mac-datorer och min iPad. Någon måtta på nymodigheterna får det trots allt vara och jag minns fortfarande när jag landade på en kurs och utbildning i Adobe Photoshop för en herrans massa år sedan och kursledaren startade Photoshop på svenska. Jag hittade ingenting, fattade inte vad jag skulle leta efter och att sharpen hette kantutjämning på svenska tvingades jag att lära mig.

Idag är det många år sedan jag startade Outlook som en del hävdar är en slags standard i affärsvärlden, jag vet knappt hur Word ser ut längre därför att det programmet har jag inte sett på många år och jag skapar mina presentationer med Keynote. Adobe är ett minne blott och jag föredrar Apples inbyggda program före inköpta med två undantag – Fantastical är en mycket bättre kalender än Calendar och Cardhop är snyggare än Adressbok.

Du kan lära om – det går att läsa gamla hundar att sitta.