Få saker är så viktiga, och så heliga, som yttrandefrihet. Det är en hörnsten i alla demokratier och av den följer att i demokratier så finns fria, oberoende medier – som skyddas av samma yttrandefrihet, precis som medborgarna. Du ska med få inkränkningar kunna skriva, säga och framföra dina åsikter utan inblandning av staten – eller andra.
Har inte fria medier så har du ingen demokrati – det är inte svårare än så. Yttrandefriheten har ett pris – du kan få läsa eller ta del av något som du anser är upprörande, kränkande eller som kanske rent av kräver att yttrandefriheten ska avskaffas.
Fundamentalt också är att i den demokrati så ger du dig inte på enskilda journalister – budbäraren.
En enkel regel som delar av den svenska vänstern tycks ha mycket stora problem med att förstå eller ta till sig.
Demonstration
Under gårdagen så arrangerades en demonstration utan för en av Sydsvenskans reportrars hem. Propalestinska demonstranter, femton eller runt femtio till antalet skanderade slagord utanför reporterns hem och bostad. Uppgifterna om antalet demonstranter varierar vilket har fått en del vänsterdebattörer ute på nätet att ifrågasätta mediernas rapportering och istället för att sätta fokus på det som det borde handla om:
Det djupt olämpliga och otäcka i att demonstrera utanför en enskild journalists hem.
Istället diskuteras mediernas bildval, att uppgifterna om antalet demonstranter varierar och även om huruvida demonstranterna bröt mot svensk lag.
Det är i sammanhanget fullständigt ovidkommande för det finns bara ett enda skäl till att överhuvudtaget samlas utanför en enskild reporters bostad – att skrämma till tystnad.
Ute på högerkanten reagerade en del kända högerdebattörer med reptilhjärna och anklagade medierna för att inte rapportera eller för att inte publicera texter om händelsen tillräckligt snabbt. Det var den sedvanliga konspirationen om att alla medier är vänster och de förtiger och sopar under mattan när det inträffar saker som inte passar in i deras vänsteragenda.
Ifrågasatta
När sedan alla stora medier rapporterade om demonstrationen så anklagades samma medier för att rapportera bara därför att de hade blivit ifrågasatta. Tesen var att om de (högerdebattörerna) inte hade reagerat så hade händelsen tigits ihjäl. Det faktum att Sydsvenskan rapporterat hela tiden ansågs tydligen som helt ointressant i sammanhanget.
På vänstersidan så fortsattes det att diskuteras om lagligheten, hur många demonstranter det verkligen var och i stort sett allt annat utom huvudfrågan sedan det visat sig att det faktiskt fanns både bildbevis och videor från demonstrationen. Inledningsvis ifrågasattes nämligen om demonstrationen överhuvudtaget hade ägt rum. Huvudfrågan brydde sig få eller ingen om:
Du ger dig inte på enskilda journalister i en demokrati.
Bakgrunden är att Sydsvenskans reporter avslöjat att under propalestinska demonstrationer så skanderades slagord till stöd för terrororganisationen Hamas – på arabiska. Det avslöjandet ledde fram till demonstrationer utanför en enskilds journalists hem – allt medan en del högerdebattörer ifrågasätter varför medierna inte var tillräckligt snabba på att rapportera och med delar av vänstern som glömmer bort att vi lever i en demokrati och att:
Du ger dig inte på enskilda journalister i en demokrati.
0 kommentarer