Straffet Bengtsson lämnade Taggens kontor och den här gången utan att smälla igen dörren så hela våningen skakade. Telefonräkningen hade han plockat åt sig utan vidare kommentarer och Taggen räknade med att den skulle han inte få höra något mer om. Möjligen då någon sen natt när spriten runnit till och det var dags att dela historier med varandra.

Han plockade ihop glasen, satte tillbaka flaskan i skrivbordslådan och förberedde sig på att peta ihop sin krönika. Nu hade han ett ämne – faran med att åka utomlands och ta med sig mobiltelefonen. Texten satt där rätt snabbt och han var snart klar med sin text men han tänkte inte skicka iväg den. Inte ännu. Alla rutinerade journalister vet att du inte ska skicka in dina texter till kön för väntande texter. Då ser alla, inklusive dina chefer att du är klar och du riskerar att åka dit på ett jobb till.

Istället vände han sin uppmärksamhet mot sin nya leksak, Apples iPhone.

Han var ute efter ett enkelt program för att “rippa” DVD-filmer och för att få över det han tankat ned till sin telefon. iPhone och iPod Touch fungerar bäst om filmer, video och tv-program konverteras till rätt format, så mycket visste han men han visste inte hur han skulle göra.

Efter att ha plöjt igenom några forum letade han redan på iSquint. Det tog honom 10 minuter att starta den första konverteringen. Programmet var föredömligt enkelt. In med filmen, starta konverteringen – klart.

Han slängde in “måstefilmerna” först – Pulp Fiction och The Big Lebowski. De måste han helt enkelt ha med sig, alltid och överallt. Dialogen i båda filmerna är blixtrande, intelligent och välskriven. Filmer du helt enkelt måste ha med dig.

När filmerna stod där och tuggade så gled han ut i korridoren för att fylla på med kaffe.

– Lunch, Taggen, senare?

Det fanns bara en person på tidningen som pratade i något slags staccato. Korthugget, pang på rödbetan och utan krussiduller. Nyhetschefen Veronica Johannesson, singel efter två skilsmässor och ett antal jobbyten. En publicist ända ut i fingerspetsarna men också en dam med stenhårda nypor. Hade hon varit man så hade hon ansett vara handlingskraftig, beslutmässig och fokuserad. Nu var hon kvinna och då ansågs hon vara en “kärringjävel” så där i största allmänhet.

– Japp, jag kommer förbi kvart i, svarade Taggen och släntrade vidare bort mot kaffeautomaten.

– Bra, kom det från Johannesson som redan vänt sitt intresse mot något annat.

Luncher kollegor emellan var inget ovanligt. Ibland sattes de upp som arbetsluncher trots att det som avhandlats bara var skvaller men ibland var de bara helt vanliga luncher, kollegor emellan så Johanessons fråga var i sig inget konstigt och ingenting som Tagen reagerade något särskilt mycket över, men det skulle han få anledning att göra.

Han hämtade en ny kopp kaffe, oklart vilken i ordningen och återvände till sitt kontorsrum, sin lilla skrubb med väggar av glas.

Krönikan skriven, ny leksak, bråk med Straffet, whiskey med Straffet och nu lunch med Johannesson. Inte så illa pinkat för en förmiddag, tänkte Taggen och startade en ny nedladdning från The Pirate Bay. Iron Man var inte en film han hade för avsikt att köpa. I alla fall inte förrän han hade sett den.

Innan han startade nedladdningen slog han på Tor och så till att dölja sin närvaro på nätet.  Sen lutade han sig tillbaka, satte upp fötterna på skrivbordet, satte sin MacBook i knäet och avnjöt ett avsnitt av Fawlty Towers – om en fullständigt galen hotellägare i John Cleese gestalt.

Det skulle hålla honom sysselsatta ram till lunch.