Han slösurfade runt, kollade in ryktes-sajterna där spekulationerna var i full gång. Det var som vanligt inför en av Apples större keynote med andra ord.

Översteprästens framträdande låg mindre än en vecka bort och hela nätet surrade runt vad Steve Jobs (high priest) skulle visa upp den här gången. Det mesta cirklade runt iPhone och den förmodade 3G-version som skulle komma.

Taggen slog nummret till sin lokala leverantör.

– Tjena, Taggen här, sa han när luren lyftes och det svarades i andra änden.

Han var kändis hos den lokala Apple-återförsäljaren sedan länge. En stammis som behandlades särskilt väl. Det är du om du är journalist, skriver om Mac och köper Mac-pylar för en normal årslön, varje år.

Efter lite rundsnack om livet, Apples förträfflighet i största allmänhet fick Taggen i alla fall fram att även återförsäljarna förväntade sig en ny modell och att den skulle släppas i Sverige ganska snart. Det jäste nämligen i leden och det fanns ett ganska utbrett missnöje i att hela Skandinavien som ännu, ett drygt år efter lanseringen inte hade fått iPhone.

Taggen beställde den största modellen, oavsett pris och trots att han inte visste vad den skulle innehålla.

– Jag hör av mig om eventuell färg, la han till och sen avslutades samtalet. 

Taggen surfade vidare när det plingade till. Det var Mail som förkunnande att det fanns ny e-post.

Ett av dem var en inbjudan från Veronica Johannesson. Lunch på tisdag. Han accepterade.

Inbjudan landade snyggt och prydligt i iCal under viktigt. Han tryckte på synkroniseringsknappen i iTunes så att mötet också lades över i hans iPhone.

Taggen samlade in en del lösa uppgifter, rykten och länkar till en kommande krönika. Han samlade ihop allting i Notes så att han visste vad han hade allting. Notes var hans slasktratt. Han körde in allting i programmet. Sen sorterade han, filtrerade, slängde och la till. Via Notes hamnade allting till slut i Things. Det program han använde för att skapa listor på det han skulle göra.

Taggen var lätt arbetskygg och hans tillvaro såg kaotisk ut från utsidan men han var i själva verket väldigt välorganiserad och hans krönikor hade mer substans än de kanske gav intryck av. Dessutom låg han ofta ett par steg före. Han hade alltid 2-3 krönikor på gång men de låg aldrig i tidningens datorsystem. Inte förrän de var klara.

En god journalists första grundregel är – berätta aldrig mer än du måste för din chef och berätta aldrig om en kommande artikel innan den är klar.

Till slut plockade han åt sig fjärrkontrollen, lutade sig tillbaka i kontorsstolen och började botanisera bland Apples filmtrailers.

Ganska snart insåg han att han inte alls tittade på film. Tankarna vandrade iväg åt samma håll hela tiden. Till en rödhårig, intensiv dam vid namn Veronica Johannesson.