Resan hemåt gick på rutin och ryggmärg. Taggen kröp in i sitt eget elektroniska skal. Letade reda på en sittplats, slog sig ned och plockade fram sin iPhone.

På med den nya versionen av filmen 21med Kevin Spacey och sen räknade han instinktivt stationerna innan det var dags att kliva av.

Den korta promenaden hem gick på lika mycket rutin men när han gick så fyllde han skallen med Bruce Springsteen “Magic”. En skiva som onekligen gjorde skäl för namnet. Den var smått magisk.

Han sparkade av sig skorna innanför dörren, skakade av sig jackan som föll till golvet. Två meter innför dörren satt det grå bowlingklotet och väntade. – katten Gustaf. En kastrerad hankatt som regerade i Taggens tvåa. Det var kattens lägenhet. Taggen tilläts att bo där mer på nåder.

Gustaf hälsade, vände sedan helt sonika på klacken – om nu en katt kan vända på en klack och vandrade tillbaka in mot det kombinerade kontoret och sovrummet. Han hoppade upp på skrivbordet och la sig tillrätta i sin korg.

Taggen lyfte ut sin MacBook, ställde den på stället och anslut mus och tangentbord och satte i nätverkssladden.

Han vek upp locket, fick igång datorn direkt. Han slog sällan av sina datorer numera. De stod i vänteläge så slapp han att vänta medan de startade. Tid är pengar och Taggen borde vara miljardär nu på alla minuter han har sparat.

Han startade ChronoSync och synkroniserade den bärbara MacBook med den stationära 24-tums iMac som stod mitt på skrivbordet.

Program efter program och mapp efter mapp synkroniserades med ett plingande ljud. Under tiden gick han ut i köket, slog upp kallt kaffe i en kopp och slängde in den i mikrovågsugnen. 45 sekunder senare hade han varmt, gammal kaffe.

Inne på kontoret hade Chronosync gjort sitt för länge sedan. Kan det bli smidigare tänkte Taggen. En halvminut sedan är allt han gjort på jobbet överfört till datorn hemma. Inte för att han jobbade särskilt hårt och inte för att det var mycket information, men ändå.

Hårddisken som var ansluten till hans MacBook startade när Time Machine drog igång. Fläktarna startade och allt säkerhetskopierades medan Taggen satte ned kaffekoppen på skrivbordet.

Taggen slog sig ned, petade till musen och väckte iMac.

Lampan på telefonsvararen blinkade och med viss förvåning tryckte Taggen ned knappen för att avlyssna meddelandet. Förvåningen kom sig av att ingen ringde honom numera och var det någon som gjorde det så var det bara någon försäljare som ville sälja något.

– Hej, det är jag. Jag ville bara tacka för en jättetrevlig lunch. Det ska vi göra om, snart.

Veronica Johannessons röst fyllde den lilla tvåan. Hon hade ringt. Hon hade ringt honom för att tacka för lunchen.