Tid för att läsa: 3 minuter

Jag kan inbilla mig och jag kan inte sätta fingret på när det hände men det är mitt intryck att följdfrågorna ofta uteblir. Politiker, makthavare och andra tillåts att få prata på – oemotsagda och det medierna erbjuder är en plattform, en skådeplats utan risk för att tvingas att svara på svåra frågor.

För att det ska bli lättare att hänga med så tar jag några exempel – från senare tid.

Försvaret

Charlie Weimers, SD,  – Socialdemokraterna har monterat ned det svenska försvaret.

Följdfråga: Är det riktigt korrekt, nedskärningarna av försvarets anslag började ju under Reinfeldts första regering?

Det är inget politiskt ställningstagande vilket ett alltmera ängsligt SVT och Public Service gör allt de kan för inte kunna anklagas för. De uppenbara motfrågorna ställs inte utan påstående får sväva i tomma luften. Orden, som jag citerat är inte ordagrant återgivna. De kommer från en debatt i SVTs Morgonstudion.

Inslagna vägen

Nedrustningen av försvaret beslutades av regeringen Reinfeldt som kunde lämna över till en socialademokratiskt regering som fortsatte på den inslagna vägen. Försvarets nuvarande skick en rad regeringar av varierande färg ansvar för Det är detsamma med järnvägen – en rätt diger lista på regeringar har eftersatt underhåll och järnvägsnätet har inte förvaltats särskilt väl. Trots det så bollas ansvaret fram och tillbaka där båda sidor anklagas för att vara ansvariga. I sak korrekt vilket innebär att ansvaret är delat, av många.

Fiskepolitiken

Peter Kullengren – Vi har varit med om att förhandla ned de svenska kvoterna ordentligt.

Följdfråga: Det är inte korrekt, EU-kommissionen föreslog ett totalt fiskestopp, varför beslutade ni om ett fortsatt fiske?

Här är bakgrunden att den svenska fiskepolitiken ifrågasätts. Forskarna ville ha ett stopp för fiske efter sill och strömming i Östersjön, liksom EU-kommissionen men 27 fiskeministrar ville annorlunda och Sverige och Finland förhandlade fram fortsatt fiske. Kvoten sattes till kvoter som var aktuella för 5-6 år sedan, kom då ihåg att kvoten för sill/strömming har höjts i årtionden och att även en kvot för flera år sedan är en hög kvot. Forskarna ville stoppa allt fiske därför att de befarar en kollaps av hela beståndet. Sverige och Finland förhandlade fram ett fortsatt fiske – på ett bestånd som forskarna befarar kan kollapsa vilket kan sluta med att det inte finns någon sill/strömming kvar i Östersjön.

Sky News

Här är ett tredje exempel men på det rakt mosatta – en insatt, påläst journalist som ställer en en relevant, tuff fråga. Bakgrunden är att Storbritannien beslutet att flyga asylsökande till Rwanda, oavsett var de kommer ifrån.

Sending the first 300 migrants to Rwanda costs £1.8m each. To put that in context, school funding is around £7,600 per child per year. So the cost of sending one migrant to Rwanda would get 234 children education for a year. Is that a good use of money?

pic.twitter.com/TMyg2I2JPv

— Sophy Ridge (@SophyRidgeSky) May 1, 2024

Undfallande

Den här utvecklingen har noterats av politiska skribenter här hemma som främst riktar sin kritik mot Public Service, SVT och SR, som de menar tenderar till att bli undfallande, överdrivet försiktiga och ängsliga.

Tisdagens överlämnade av Mediautredningen, som ska peka ut riktningen för Public Service under kommande år, kan vara en förklaring och det har förts fram att det har funnits en rädsla. Därmed sviker Public Service  publiken och det journalistiska uppdraget – att kritiskt granska makten. Det är Public Service grund för att motivera sin existens. Ett Public Service som inte granskar, som inte försvarar sitt oberoende blir maktens förlängda arm och har då inget existensberättigande.

Det är ett sånt Public Service som Sverigedemokraterna önskar sig, oavsett vad de skriver eller säger. SD vill ha ett lydigt redskap för att föra ut maktens dekret.