Jag vet inte när det hände, bara att det har hänt. Vi har utvecklats till en tillvaro där alla är livrädda för såra, kränka eller reta någon. Denna överdrivna politiska korrekthet smittar hela samhällsklimatet, styr alla debatter och vi tycks ha helt förlorat förmågan att bara rycka på axlarna och gå vidare.
Jerry Seinfeld skyller på politisk korrekthet och de som huserar en god bit ut på vänsterkanten; det är PK och vänsterns fel. Naturligtvis har Seinfeld idiotförklarats i sociala medier. Debatten följer den sedvanliga mallen, han är en gammal sur gubbe som drivit iväg för långt högerut med alla sina pengar. En enkel standardförklaring som följer den gängse mallen. Alla lättstötta, de med lite för trånga skor, snöflingorna, slår ifrån sig – Seinfeld är höger.
Jerry Seinfeld är dock långt ifrån ensam vilket kritikerna helt bortser ifrån. Bill Mahrer, John Oliver, Jon Stewart – snart sagt varenda nu aktiv komiker säger samma sak – vi har blivit överkänsliga och du kan inte skämta om vad som helt längre. Det finns också en enighet om att det till stora delar kan skyllas på – vänstern.
Politiskt korrekt
När det gäller uttrycket politiskt korrekt så användes det inte sällan i argumentation från höger och ett tag ansågs det att vara PK om du stod för alla likas rätt, lika löner oavsett kön, ras eller etnicitet. Högerdebattörerna var inte alltid emot begreppen som sådana utan paketeringen, att du måste köpa allt eller inget. Sedan kom Woke, och wokeness som på det hela taget står för samma saker – jämlikhet mellan olika etniciteter och genus, samt social rättvisa, diskriminering och rasism. Hur du kan vara emot något av det övergår mitt milda förstånd men PK och Woke har utvecklats till skällsord i vissa kretsar.
Etiketter
Jag har också oerhört svårt att för att etikettera det som vänster- eller högerfrågor även om jag förstår att vägen mot exempelvis social rättvisa ser olika ut, politiskt. Det är det som är faran med etiketter och problemet med att klistra dem på åsikter, företeelser och förhållanden. Det finns nämligen en uppenbar risk att trilla dit rätt ordentligt när stereotyperna inte stämmer.
Ord, det du säger och det du skriver har också en betydelse men ibland gäller det att försöka att läsa mellan raderna, att inte ta alltid saker för vad de först kan te sig att vara. Det finns en gammal historisk rivalitet mellan Björklöven (ishockeylaget) och Skellefteå AIK (svenska mästare i ishockey 2024). Det går långt tillbaka och det finns anekdoter och berättelser om hårda bataljer där ett slagsmål med alla spelare inför en match i Skellefteå för många år sedan inte tig slut förrän hela hallen släckts ned. Det är den typ av rivalitet som ishockeyn och i stort sett alla lagsporter behöver för att hålla uppe intresset. I Skellefteå säger vi därför ibland ”Hata Löven!” vilket inte ska tas bokstavligt – vi hatar inte Björklöven, bokstavligt, vi tycker bara väldigt illa om umelaget.
Hata Löven
Under firandet av Skellefteå AIKs damers avancemang till högsta serien, J20s SM-seger och A-laget SM-seger så skaderades det ”Hata Löven” från scenen och naturligtvis bryter diskussionen ut i sociala medier. Skellefteå AIK borde skämmas, det är skamligt, vad ska vi göra om barnen tar efter och det här är inte okej. Debattens vågor går höga och den som nu tror att detta är en diskussion bland överkänsliga curlade ungdomar kan sägas att den aktuella diskussionstråden, i det här fallet, kan liknas vid ett överårigt PRO-möte.
Alla har naturligtvis rätt till sin åsikt men ibland behöver du inte ta ställning – bland kanske du bara rycka på axlarna och gå vidare och inte ta allt för allvarligt eller bokstavligt (jo, jag vet att jag just nu kastar spjut i radhus).
0 kommentarer