Utan förvarning så godtar min Mac mini inte mitt lösenord. Jag kan inte logga in och slå på funktionen att låsa upp datorn med min Apple Watch. Ingen fara tänker jag och gör ett nytt försök, och får samma svar – fel lösenord. Lätt irriterad så skriver jag lösenordet långsamt, samma resultat och nu är det liksom inte roligt längre.
Nåja, inga problem, jag har det ju i min lösenordhanterare – så klart!
Upp med Bitwarden, kopierar lösenordet och klistrar in det – nix, det är fel lösenord och nu när det definitivt inte roligt längre.
Jag ser framför mig hur jag är utestängd från min Mac mini och sliter tag i min MacBook Pro för att se till att jag är inloggad med något konto i alla fall, som administratör.
Skärmdelning
Upp med fjärrstyrningen och in på min Mac mini. Nu plötsligt godtas mitt lösenord och jag börjar att fundera över vad det är jag håller på med egentligen. Hur skriver jag mitt lösenord är frågan. Jag blundar och skriver det i Notes. Det ser okej ut. Jag skriver det unge ic det ser fortfarande okej och rätt ut med en liten skillnad, Nu har jag av outgrundlig anledning skrivit en bokstav versalt. Jag provar igen, rätt lösenord och jag börjar att inse att något i mig ibland får mig att peta in en och samma bokstav versalt.
Lösenordshanteraren däremot borde ju absolut inte göra det så varför blir det fel när jag använder den?
Förklaringen är enkel – och det är inte så att Bitwarden slänger in versaler lite här och var eller att jag har drabbats av något slags mystiskt ovälkommet program som lever rövare med mig. Felt är mitt och bara mitt.
Manuellt
När lösenordet skulle skrivas sin i Bitwarden så skrev jag in det manuellt vilket inte orsakat något problem förrän nu, långt senare då jag måsta sätta min tillit till programmet efter att ha fått någon slags partiellt blackout. Jag har gjort samma misstag, petat in en versal bokstav där det absolut inte ska vara någon stor bokstav.
Jag gör en ny test och skriver in lösenord i Notes medan jag blundar. Det är en blandad kompott men sägs runt var 10-15 gång så smyger sig en versal in. Jag kan inte förklara varför men det är som om mitt muskelminne spelar mig ett spratt.
Du lär dig något nytt, varje dag, och jag vet nu alltför väl att jag inte kan lita på någon, inte ens mig själv.
0 kommentarer