Tid för att läsa: 4 minuter

Jag har ägt två iPad Pro och fler iPads än jag kommer ihåg. Pro-modellerna var mina bärbara datorer och jag försökte använda dem som en laptop i flera år. Jag intalade mig själv att det gick men insåg till slut att du gör praktiskt taget allting snabbare med en bärbar Mac.

När Apple började att uppdatera iPad Pro så satt jag med en dyr surfplatta, väntade på att uppdatera, väntade på den nya modellen och fick då veta att mitt tangentbord som köpts för drygt 4 000 kronor inte skulle passa till den nya modellen. Ett tangentbord, två år gammalt, som kostade fyra gånger mer än vilket annat högklassigt tangentbord som helst passade inte.

Slut

Där tog mitt användande av en iPad som laptop slut. I efterhand skulle det visa sig att det gamla tangentbordet visst passade men det kunde vara ett glapp på någon millimeter men då var det försent. I ren ilska gick jag tillbaka till en MacBook och sedan dess har min bärbara Mac varit en MacBook Pro.

Det var också då jag snabbt insåg att mitt sätt att jobba med en IPad Pro var långsammare, omständligare och jag kunde inte jobba som jag ville och absolut inte lika effektivt. Tangentbord, styrplatta och penna var inte det mest effektiva sättet att jobba.

Damm

Min gamla iPad Pro stod och samlade damm, den var lite för stor, lite för klumpig för att konsumera media med – video, film, bilder, sociala medier och så vidare. Den gick till slut vidare till en som behövde den bättre. Sen hade jag ingen iPad ganska länge – till nu. Den här gången ville jag se om det gick att plocka ihop en fungerande lösning, utan Apple, och jag ville inte lägga lika mycket pengar på en iPad igen därför att det var min övertygelse att en iPad inte kan ersätta en laptop. Det är fortfarande min övertygelse – för mig och mott sätt att jobba. En iPad kan absolut ersätta en bärbar dator för många, jag skulle säga väldigt många men alltså inte för mig. Akilleshälen är iPadOS, inte hårdvaran, inte tillbehören och inte apparna heller.

Tangentbord

Då jobbade jag med ett inbyggt tangentbord med styrplatta, Apples tangentbord, och med Apple Pencil. Det var uteslutet den här gången. Jag tänkte inte lägga de pengarna på en ”ny” iPad. Budgeten ledde fram till ett tangentbord som är litet, skönt att skriva på, utan styrplatta och utan att vara upplyst. Anledningen var att jag ville ha extremt bra batteritid. Priset var också en viktig faktor. Jag ville ha mest ”bang for the back” och valde bort Apples tangentbord, jag valde bort Logitech och valde Zagg. Huvudsakligen därför att jag under åren haft ett par omslag från Zagg som visat sig både vara prisvärda och skydda bra. Kvalitet utan överpriser helt enkelt. Jag valde en begagnad iPad därför att prestanda inte var ett huvudkrav och jag tycker inte att det är värt att betala mellanskillnaden mellan M1 och M2.

Mus

Slutligen så fick det bli en mus för att jag ville ha ett så lika arbetssätt som med min MacBook Pro. Det senare skulle visa sig vara nyckeln. Musen öppnade upp iPadOS på ett sätt aldrig tidigare. Jag var så inne på att jag skulle ha med mig allt, integrerat, att jag gömde bort att prova att jobba med en helt vanligt mus – inte med styrplatta eller pennan. Jag valde bort Apple igen då jag aldrig varit särskilt förtjust i Magic Mouse. Den är för låg, ger för dåligt stöd för handleden och den måste laddas liggande på rygg. Jag tittade på Logitech som är det märke som jag använde under en massa år innan jag fick för mig att Apple är bättre – vilket Apple inte är. Apples tangentbord är dyra, dåliga ur ekonomisk synvinkel och det gäller mössen också där Apple i sin förtjusning över att designa allt utan hänsyn till funktion levererat riktigt dåliga lösningar.

Nu är jag ju överdrivet petig med min miljö. Är tangentbordet svart så måste musen vara svart. Är tangentbordet vitt så ska musen vara vit. I Apples värld det grått, vitt och svart som gäller.

Satechi

Jag valde en mus med scrollhjul, precis som Logitech, och jag gjorde det enkelt och köpte den av min leverantör mStore (sannolikt världens bästa leverantör). De har en liten snygg mus, Satechi, laddningsbar i svart och aluminium.  Priset – 399 kronor är inte mycket att säga om.

Min budget, påhittad av mig själv förvisso, ledde fram till en ny lösning. En mer traditionell lösning och plötsligt så började det att fungera långt mycket bättre än tidigare. Tangentbordet har direktstöd för att visa alla öppna fönster/appar och stöd för alla viktiga genvägar och i kombination med en helt vanlig mus så hittade jag ett bättre, rent av mer naturligt sätt att jobba med min iPad.

Skärmen

Skärmen är på ”bara” 11-tum men jag har ägt två MacBook Air 11.6-tum så det kändes inte alls ovant eller bakvänt. Du scrollar lite extra bara – inget problem.

Allt kompletterades med en D-Link 4GLTE-router med det SIM-kort som tidigare suttit i mina iPad Pro. Även det ett slags budgetval. Apple vill ha 2 000 – 2 300 kronor extra för en enhet med SIM-kort. Routern kostade under 500 kronor. Räknade jag sedan ihop vikt, för min iPad ska med på resor så skiljer det nästan ett kilo i jämförelse med min MacBook Pro.

Efter att ha testat ett gäng appar så har jag en ersättare till en MacBook Pro – på resa, inte för produktion för där är en ”riktig” laptop fortfarande överlägsen på snart sagt alla enskilda punkter.

Ibland är det bra att hålla igen, inte köpa allt som det sitter ett äpple på. Ibland är det bra att tvinga på sig en budget, leta efter billigare alternativ och tänka till.

Det som återstår är en musmatta och där ska jag se vad jag kan hitta i vårt grannland dit nästa resa går för att fira 17 Maj.