Teaterpjäsen 7:3 handlar om rymningsbenägna långtidsdömda fångar som spelar sig själva. Skriven av Lars Norén, uppsatt av Riksteatern, i en naiv tro att massor nav kultur kommer att gör alla till bra människor. Det fanns ett problem med 7:3, skådespelarna var grovt kriminella nazister och pjäsen gav dem en plattform och en scen. Rehabiliterade blev de inte heller – de rånade under permissionerna för projektet, för att finansiera sin nynazistiska organisation.
Det börjar med ett brev där Tony Olsson, Mats Nilsson och Carl Thunberg (militärligans grundare ) skriver till den kände Lars Norén. Olsson och Nilsson är övertygande nazister och hade bildat en nazistisk organisation i fängelset. Trion ville nu att Norén och Riksteatern skulle sätta upp ett teaterprojekt, vilket gjordes och Norén skrev pjäsen 7:3.
Nazist
Under arbetet med pjäsen tog Olsson och Nilsson kontakt med Jackie Arklöv, legosoldat och nazist, och med nynazisten Andreas Axelsson. Under permissionerna, som fångarna fick för att uppträda, resa till alla visningar och jobba med pjäsen, inledde Tony Olsson, Jackie Arklöv och Andreas Axelsson en serie väpnade rån i landet. Mats Nilsson hjälpte till att gömma rånbyten. Brotten möjliggjordes av de tämligen obevakade permissionerna under arbetet med och repetitioner av 7:3.
Pjäsen handlar om fångarna som spelar sig själva och där Noréns alter ego som spelas av Reine Brynolfsson, dramatiker, samtalar med fångarna som spelar sig själva, om moral, heder. samvete, demokrati, kärlek och rättvisa. I pjäsen ges också Olsson och Nilsson utrymme för att framföra sina nazistiska åsikter vilket publiken inte var beredd på.
Naivt
I en scen så vill Isa Stenberg, producent på Riksteatern, att vakten inte ska finnas i rummet när de arbetar med pjäsen. Fängelset försöker då förklara att vakten är där för deras skull, för deras skydd vilket Isa Stenberg viftar undan. Det visar på vilken total naivitet som präglade hela projektet och hur Norén och Stenberg tror att kultur kan göra de grovt kriminella till bättre människor. Det finns en tro på att om du gör gott så blir onda människor goda och kryddar du allt med en massa kultur så kan du frälsa världen.
I sammanhanget så betyder namnet Lars Norén en hel del. Den kände dramatikern öppnar dörrar och få eller ingen säger nej till Lars Norén. Nu, 25 år senare så kvarstår skuldfrågan – vem är ansvarig för att projektet gick så fruktansvärt fel?
I förlängningen finns ett bankrån, Östgötabanken i Kisa, där de två poliserna Olle Borén och Robert Karlström avrättades av Jackie Arklöv, Tony Olsson och Alexander Axelsson. Det blev den yttersta konsekvensen, inte av teaterpjäsen men av den naivitet som präglade flera av de inblandade.
Smärtpunkten är ett utmärkt tidsdokument och en resa genom en naiv kulturvärld. David Dencik som Lars Norén är lysande liksom Maria Sid som hans producent Isa Stenberg. Fångarna:
- Einar-Hugo Strömberg – Carl Thunberg
- Martin Nick Alexandersson – Tony Olsson
- Linus Gustafsson – Ola Svensson
Inte heller här faller någon ur ramen i en välgjord produktion som beroende på innehållet blir en slags uppgörelse – där skuldfrågan blir hängande kvar.
Betyg
0 kommentarer