Vid 34-års ålder så står Taylor Swift, tidigare countrydrottning, numera popdrottning på toppen. Hon är vår tids Madonna och vägen ditt är kantad av högkvalitativa album. Taylor Swift gör ingenting halvdant och som en röd tråd genom hennes musik kommer uppbrotten och det är en räcka före detta pojkvänner som omskrivits i inte alltför smickrande ordalag.
The Tortured Poets Department är inget undantag och möjligen också ett bevis att resan upp till toppen har varit bitvis en smula kaosartad. Albumet, dubbelalbum, är en musikalisk resa om ensamhet, övergiven och ett krossat hjärta. Därmed inte sagt att det är ett mörkt album. Det följer snarare Swift-mallen.
Country
Jag började att lyssna på Taylor Swift när hon slog igenom som countryartist och hennes musik finns med i massor av mina spellistor och hennes album likaså. Det här är hennes elfte album under den 18 år karriären och hon har, för branschen, varit ovanligt ovanligt produktiv under de här åren. Det finns omdömen om henne som att hon jobbar stenhårt med hög arbetsdisciplin. 11 album på 18 år vittnar om det och att hon är en särdeles skicklig låthanterverkare och hon har ett sätt att använda det engelska språket som inte alla når upp till. Nyligen så publicerade ett släktforskningsföretag uppgifter som säger att Taylor Swift ska vara kusin och släkt med, på långt håll den amerikanska 1800-talspoeten Emily Dickinson.
Taylor Swift är idag en industri och hon lär vara miljardär, i dollar,. Allt hon gör, allt hon säger och vem hon är ihop med skrivs det spaltmeter om och det lär också vara så att Biden-kampanjen legat på henne för att hon ska uttala sitt stöd för demokraterna men hon har hitlls inte gått längre än att utmana folk att registrera sig och rösta.
Albumet
The Tortured Poets Department innehåller hela 31 låtar och det är mastigaste lagt att kasta sig över för en enda lyssning med alla låtar i rad, eller på rad vilket uttryck som nu föredras. Det är bitvis ett något spretigt album vilket kan förklaras med den stora mängden låtar. Det ä inte lätt att hålla samma ton om du ska få ihop drygt 30-talet låtar på ett album. Det är snarare så att det hör albumet spänner över allt det som Taylor Swift har släppt av sin musik hittills – antologi är därför en bra beskrivning. Här finns större musik med synth, stråkar och kör och här finns mera nakna låtar med Taylor Swift och i stort sett bara en akustisk gitarr.
Det är minutiöst exakt och välgjort – den här hantverkaren lämnar inget åt slumpen och vrider och vänder på allt tills hon är nöjd. Det är ett album och musik som jag garanterat kommer att lyssna mycket och länge på precis som med hennes tidigare musik. Sen får andra fundera på och spekulera över vilken låt som handlar om vilken pojkvän.
0 kommentarer