Tid för att läsa: 3 minuter

Jag sitter och läser ett pressmeddelande från en stor, känd organisation. Det är undertecknat av fler kända organisationer och det inleds med ett ”och” direkt efter rubriken.

Första meningen inleds med ett ”och”, andra meningen med ett ”för” och tredje meningen med ett ”men”. Det måste vara ett nytt, svårslaget rekord att, i vad som utan tvekan får betraktas som en offentlig handling, inget internt arbetsmaterial, lyckas med att inleda med tre bisatser, i rad. För dig som inte är familjär med de grammatiska reglerna som gäller så är en bisats ofta en mening som inleds med en underordnande konjunktion. Huvudsats och bisats binds också samman med ett så kallat fogeord, exempelvis ”att”, ”när”, ”då”, ”innan”, ”därför att”, ”om”, ”för att” och ”fastän”.

Skillnaden är rätt enkel. En huvudsats är en egen komplett mening medan en bisats inte är det. Sen finns det en massa fler regler som att en bisats alltid har rak ordföljd men låt oss inte fastna där utan vara överens om att ska du skriva och kommunicera så är det ändå rätt bra att kunna grundläggande regler, som att kunna skilja mellan huvudsats och bisats, och inte inleda meningen med fogeord.

Fel

Själv skriver jag massor och gör massor med fel. Jag slarvar ibland, snubblar på tangentbordet ibland och missar vad rättstavningen kan ställa till med. Ibland skriver jag bara hälften av det jag tänker eller tvärtom. Då blir det fel men jag sitter inte konsekvent och skriver obegripliga, korta meningar i ett pressmeddelande. Jag kan reglerna även om jag inte alltid gör rätt och jag försöker alltid att göra rätt.

Det jag funderar över är hur detta pressmeddelande, som inte är ett ensamt exempel, har lyckats att passera så många ögon utan att någon påtalat det uppenbara. Pressmeddelandet är skrivet på usel svenska. Det är flera undertecknare och jag förutsätter att de läst och godkänt texten. Det är sånt där som jag sitter och svär över.

Reklambyrån

Vid ett tillfälle representerade jag ett stort multinationellt bolag som skulle anlita en stor känd reklambyrå. Kampanjen handlade om att sälja saker så som reklam ofta gör men det reklambyrån kastade fram var på engelska och svenska blandat, och meningar som inleddes med fogeord. Jag sa ifrån och påtalade det felaktiga och fick då till svar:

– Du vet språk utvecklas över tid och numera är det vedertaget att du kan skriva så här.

I helvete heller!

Det var nu inte det jag sa men jag klargjorde lagom strävt att jag som kund inte på några villkors vi tänkte acceptera dålig svenska. Varvid svaret blev:

– Tråkigt men det där är vårt förslag och vi står nog fast vid det.

Jag tackade för visat intresse, packade i mina saker och lämnade konferensrummet.

Samma reklambyrå dök sedan upp i ett helt annat sammanhang där jag också var inblandad och tyckte att en engelsk slogan var riktigt klämkäck, fast kampanjen vände sig till en svenska publik. För att göra det riktigt klyschigt så skrevs inte alla de engelska orden ut utan drogs samman och förkortades. Ordet ”them” kortades exempelvis ned till ém.

Svenska

Jag vet inte vad du tycker men det är min bestämda uppfattning att om du ska prata med svenskar så prata svenska. Det finns naturligtvis undantag, inte minst inom databranschen och alla tekniska texter. Där bryter jag rätt friskt mot reglerna själv för att jag är lat i huvudsak och för att det går snabbare att förklara med engelska uttryck. Spelvärlden, dataspel, för också ett undantag. Ett spel på engelska med mycket speciella engelska uttryck låter sig inte översättas därför att texten då lätt blir helt obegriplig.

Det finns andra saker som får mig att svära. Sjukan med att gödsla med utropstecken vilket får till och med en rätt vettig text att förvandlas till pubertalt trams där jag ser en finnig yngling framför mig som vevar med armarna och som skriker, oavbrutet. Jag måste få bort den där bilden ur huvudet.

Uttrycket ”söstra mi” som får mig att knyta högernäven och för en kort stund överväga att klappa till den som yttrar det. Nu slåss jag aldrig så det blir inte mer än att jag knyter näven men tanken går i alla fall genom huvudet. Jag måste försöka att bli av med den där tanken.

Sen undrar jag när rättstavningen i alla mina Apple-prylar ska sluta med att stava namn på månader med inledande stor bokstav. Månaden april stavas inte med stor bokstav på svenska, för att ta ett exempel. Jag undrar också över när samma rättstavning ska sluta med att ändra det svenska i till ett versalt I vilket är jag på engelska?

Det är sånt där som jag sitter och svär över. Jag som inte skulle bli en gnällig gammal gubbe.