Den första säsongen där Matthew McConaughey och Woody Harrelson spelade huvudrollerna var ett mästerverk men sedan har True Detective inte lyckats att nå upp till samma höjd och kvalitet – förrän nu, med den fjärde säsongen och med Jodie Foster och Kali Reis i de bärande rollerna.

Den första säsongen utspelade sig i ett ångande hett och fuktigt Louisiana. I den fjärde säsongen är miljön den rakt motsatta, ett iskallt, mörkt Alaska. Motsatser och den fjärde säsongen lyfter också tv-serien upp till den första säsongens magi, höjd och kvalitet.

Kylan

Vi är långt norrut, i den lilla staden Ennis där dagsljuset dragit sig tillbaka och mörkret och kylan har gjort sitt intåg. Det är en stad som består av en gruva, några få affärer, barer och en forskningsstation. När flera män försvinner från den senare så hinner polischefen, Liz Danvers (Jodie Foster), knappt inleda sin undersökning förrän en kollega från förr, Evangeline Navarro (Kali Reis), dyker upp – övertygad om att försvinnande har en koppling till ett tidigare mordfall då en kvinnlig aktivist från stadens inupiak-community mördades.

Davers och Navrro har ett gemensamt förflutet och det framgår tydligt att de två inte hyser några varmare känslor för varandra, tvärtom, de har svårt att ens vistas i samma rum men de är poliser och de inser att de är beroende av varandra om försvinnandet och mordet ska klaras upp.

Nappade

Den fjärde säsongen av True Detective skulle egentligen ha blivit en fristående, helt annan historia och det var som ett mordmysterium inspirerad av John Carpenters ”The Thing” som regissören och manusförfattaren Issa López försökte få HBO att nappa på hennes idé. HBO nappade men ville blåsa nytt liv i True Detective och det skulle visa sig bli en mycket lyckad återupplivning.

Jodie Foster är briljant och hon backas upp av Kali Reis och en rad av perfekt sammansatta biroller i en historia som sveper över miljöförstöring, ursprungsfolkens rättigheter, mysticism och allt detta i en kall, mörk ogästvänlig miljö.

True detective: Night country är ett lysande exempel på vad som kan hända om du lyckats att väva samman tre delar – en bra historia som är värd att berätta, en samling briljanta skådespelare och en miljö som fängslar tittaren. Sen ska naturligtvis inte Issa López regi förringas.

Betyg