Tid för att läsa: 7 minuter

Under sensommaren och hösten kom larmen i tätt följd – havet är tomt. Sill och strömmingfångsterna var så dåliga att flera tillverkare av surströmming fått slå igen. Mängden vild lax som kom tillbaka för att leka i våra älvar var oroväckande låg, runt en tiondel av det normala antalet. Detta samtidigt som vi vet att torskbeståndet i Östersjön helt har kollapsat.

Allt det här vet vi och det är inte föremål för ifrågasättande eller debatt. Det är fakta och till de här varningsklockorna kan läggas en rad andra tydliga tecken på att något har hänt i vårt innanhav, Östersjön.

Kvoterna

Fisket i Östersjön regleras med kvoter som fastställs av EU:s fiskeriministrar. Det vetenskapliga underlaget kommer från ICES, det internationella havsforskningsrådet, där flera hundra forskare bidrar med sin kunskap, sina insamlade fakta och resultatet av att ha kört sina modeller. Allt för att försöka skapa sig en bild av hur fiskarna i Östersjön mår. ICES underlag skickas till EU-kommissionen som sedan tar fram ett förslag till beslut – som skickas till ministerrådet.

Under en lång rad av år så har forskarnas och vetenskapens råd inte följts. Kvoterna har satts på en för hög nivå för att bestående n ska kunna reproduceras sig – för att inte minska . Det har lett till att bland annat beståndet av torsk har kollapsat och nu ser vi djupt oroande tecken på att sill/strömming kan vara på väg åt samma håll, en kollaps.

Spiggen tar över i vikar och invid våra stränder sedan rovfiskarna dramatiskt har minskat i antal – då handlar det om abborre och gädda. Problemet med spiggen är att den äter alger, smådjur och rom – som slår direkt mot andra fiskarter.

För fyra år sedan

För runt fyra år sedan vandrade laxsmolt, små, unga laxar ut i havet för att vandra ned till södra Östersjön där de stannar några år för att äta upp sig. Då hände något, det vet vi idag när de vuxna, vilda laxarna skulle ha kommit tillbaka för att leka i sina hemmavatten. I år kom bara runt en tiondel av det normala antalet tillbaka till de älvar där det fortfarande finns vild lax, 16 stycken. För vatten med redan svaga bestånd så är det en katastrof, för Ljungan, Åbyälven och Vindelälven, för att ta tre exempel.

Allt det här vet vi också.

Vi vet

Vi vet också att EU-kommissionen lyssnade på vetenskapen och föreslog ett stopp för industriell trålning efter sill/strömming och ett ännu mera begränsat fiske efter vild lax. EU-kommissionen gick på ICES rekommendationer att flytta gränsen norrut, till gränsen mot Västerbotten. Där skulle den nya gränsen för fiske efter vild lax dras för att skydda svaga bestånd.

Nu vet vi också att den svenska regeringen med stöd av Finland gick mot vetenskapen och forskarna och röstade igenom ett fortsatt fiske efter sill/strömming – med minskade kvoter men utan begränsning för de stora industritrålarna. Enkelt uttryckt så sänktes kvoterna till där de var för 5-6 år sedan. Landsbygdsminister Peter Kullgrens motivering vara att nu hade han och regeringen räddat en rad kustsamhällens fortlevnad. Det svenska kustfisket hade skyddats hette det. När det gäller den vilda laxen så ställdes en ny fråga till ICES om det ändå inte spå något sätt gick att fortsätta att fiska.

ICES svar var att det gör det inte. Beståenden måste skyddas.

Badbaljor

Den frågan är ännu inte avgjord och från finskt håll har nu en helt ny lösning lanserats – badbaljor. Yrkesfiskarna ska ha badbaljor i sina båtar där de ska förvara vild fångad lax som sedan ska släppas tillbaka.

För den som nu mot all förmodan tror på idén och förslaget kan en test ute på fältet rekommenderas. Ställ ett badkar i en båt på 6-10 meter, fyll badkaret med vatten och ta en kort tur, en mycket kort tur därför att båten blir livsfarlig att färdas i. När det finska förslaget lades fram så konstaterades att det inte fanns föreskrifter om hur stor denna balja skulle vara, hur kontrollen av fångsterna skulle genomföras och att det faktiskt inte ens sades att baljan ska innehålla vatten.

Ålen

Den svenska regeringen vill alltså fortsätta att fiska efter sill och strömming fast forskarnas säger nej.
Den svenska regeringen vill också fiska efter vild lax på hotade bestånd fast forskarna säger nej.

Det vet vi och vi vet också att den svenska regeringen vill öppna för att börja att fiska efter en akut utrotningshotad art – ålen.

Detta för att kulturen att fånga ål inte ska gå förlorad i en omsorg av historien. Regeringen vill bedriva ett fiske efter ål för att bevara kulturen för hur du fiskar ål.

Peter Löfgren har gjort en alldeles utmärkt dokumentärfilm om Makten över havet och hela den krångliga, byråkratiska process som lett till att de hav som EU bestämmer över snart är helt utfiskade. I vårt innanhav Östersjön så finns det bara kvar runt 10 procent områden som inte är märkbart påverkade av människans framfart. Det handlar om allt från livlösa, döda bottnar till hotade fiskarter, ål, lax. öring sill och strömming för att nämna några. Dokumentären handlar om Medelhavet där rovdriften och denier av överfisk helt slagit ut fiskbestånd och det handlar om kustsamhällen som inte lyckats att överleva sedan havet tömts.

Tragiska

Det tragiska i den fiskeripolitik som har bedrivits på senare år är att den inte gynnar ett småskalig, hållbart kustfiske. Kustfiskarnas nät är tomma sedan länge och 2023 års säsong efter lax avbröts i förtid, av flera yrkesfiskare, därför att de inte fick några fångster. Det är de stora industritrålarna som vinner på ett fortsatt fiske och de kan med ett enda svep med sina gigantiska trålar fiska bort ett helt lokalt bestånd av sill och strömming.

Missa nu för allt i världen inte Peter Löfgrens utmärkta dokumentär!

Makten över havet

PS. Jag är i allra högsta grad “part i målet” som inbiten flugfiskare, medlem av styrelsen i Kågeälvens Nedre FvO och som kommunikationsansvarig i Stiftelsen för Östersjölaxen.

Här är det Öppna brev som Stiftelsen nyligen skickat över till regeringen och till landsbygdsminister Peter Kullgren:

Öppet brev till landsbygdsminister Peter Kullgren

Nu måste regeringen lyssna på vetenskapen och våra forskare!

Forskarna är eniga i sina analyser – vi ska inte fiska mer sill och strömming i Östersjön. Vi ska inte fiska alls därför att bestånden är hotade. Forskarna är även eniga när det gäller fisket efter vild lax. Där vill forskarna begränsa uttag och begränsa fiskeområdena.  På punkt efter punkt så går regeringen mot beprövad vetenskap och forskning och vill tillåta fortsatt fiske på svaga och hotade bestånd.

Det är med stor oro som Stiftelsen för Östersjölaxen nu konstaterar att den svenska regeringen på punkt efter punkt, i ärende efter ärende går mot det forskarna rekommenderar. 

Torsken ligger i respirator, sill och strömming har tagits in för intensivvård och laxen uppvisar tydliga och allvarliga sjukdomssymtom. Trots det så vill regeringen fortsätta att fiska sill/strömming och lax.

Fiskekvoterna

När fiskekvoterna ska fördelas mellan länderna runt Östersjön så finns det idag en process med råd och rekommendationer från det Internationella Havsforskningsrådets, ICES. De skickar över sina förslag till EU-kommissionen för beredning. Förslagen skickas sedan vidare till ministerrådet för beslut. Det vetenskap och forskare kommit fram till borde väga tungt och inför årets runda så gick EU-kommissionen på ICES råd – stopp för fiske efter sill och strömming och stopp för fiske efter lax i delområde 29N och delområde 30 (från Åland och norrut till Västerbotten). Detta för att skydda svaga bestånd. Med stöd av den finska regeringen så river regeringen då upp forskarnas rekommendationer. Kvoterna för sill och strömming sänks förvisso men regeringen vill att man fortsätter att tråla upp de små bestånd som finns kvar.

Lax

När det gäller fiske efter lax så svängde den svenska regeringen kort före möte med EU:s fiskeministrar, kontaktade Finland och lyckades med att driva igenom ett beslut som innebär att det kan komma att bli ett fortsatt fiske i delområde 29N och delområde 30. Forskarnas rekommendation bygger på vetskapen att om fiskegränsen, geografisk, flyttats norrut så skyddas flera hotade bestånd, däribland Ljungans bestånd av vild lax. Beslutet i ministerrådet blev att ICES ska tillfrågas på nytt – i klartext så betyder det att Sverige och Finland vill veta om det ändå inte går att fiska i de båda områdena, fast forskarna har sagt nej.

Den svenska fiskeripolitiken

Det krävs ingen större fantasi för att se strategin i den svenska fiskepolitiken. Den svenska regeringen väljer att strunta i det forskarna säger och väljer att lyssna på yrkesfiskare som fiskar i havet. Vi förstår att regeringen vill värna om företag men den här strategin slår samtidigt rakt mot andra företag och företagare som vill utveckla fiskerinäringen. Uppe i, och längs våra strömmande vatten, våra älvar och åar finns fiske- jakt- och besöksnäringar. Företag som guidar och som lever lokalt bland annat på fisketurism. Det är företagare som omsätter mer pengar än de yrkesfiskare som regeringen säger sig värna om och för samhället så är fiske- och besöksnäringarna betydligt mera lönsamma. En viktig fråga i sammanhanget är också varför regeringen tycker att yrkesfiskarna har större och bättre rätt till fisken i våra vatten än de som bor längs älvar, åar och sjöar? 

Till låns

Vi har våra vatten till låns och då måste vi lyssna på vetenskap och forskning, i annat fall så kommer vi snart ha fiskat upp den sista fisken. Vi måste börja att tillämpa det som kallas försiktighetsprincipen – ser vi tydliga tecken på att något är fel så måste vi stoppa allt fiske, direkt, för att ta reda på vad det är som har hänt. Det är en klok, enkel princip som bygger på det elementära – lyssna på de som mäter, som analyserar och som sitter med modeller och har som uppgift och jobb att ta reda på hur havet mår.

Den svenska regeringen måste lyssna på forskarna och sluta att tro att det går att kompromissa med akut hotade bestånd – innan havet är helt tomt.

Nu startar Stiftelsen för Östersjölaxen ett tvåårigt projekt, med stöd av Postkodstiftelsen, där målet är att stötta alla de lokala organisationer som förvaltar vår vilda lax. Nu gör vi, Stiftelsen, saker, konkret, och vi förväntar oss att den svenska regeringen också agerar för våra vattens bästa och att du som landsbygdsminister lyssnar på forskarna och omsätter deras råd i praktisk handling. Gör du inte det riskerar både sillen och laxen att gå samma öde till mötes som torsken där det bara finns spillror av bestånden kvar.

I sammanhanget så kan Peter Löfgrens alldeles utmärkta dokumentär (som finns på SVT Play) rekommenderas: 

Makten över havet

https://www.svtplay.se/video/eZAnJNx/makten-over-havet?id=eZAnJNx

Axel Wenblad
Ordförande Stiftelsen för Östersjölaxen
F.d. generaldirektör Fiskeriverket