Tid för att läsa: 3 minuter

Den svenska polisen har fått miljarder i utökade tillskott på senare år. Utbildningen har utökats, fler poliser han anställts och stora resurser har tillförts den myndighet som ska förebygga, beivra och utreda brott.

Polisens anslag 2015-2023

2015 

21, 1 miljarder

2016

21, 8 miljarder

2017

22, 6 miljarder

2018 

24, 7 miljarder

2019

26,1 miljarder

2020

28,5 miljarder

2021

31 miljarder

2022

33, 8 miljarder

2023

37 miljarder

Fakta
Vid utgången av juni månad 2023 hade Polismyndigheten 37 501 anställda, varav 23 282 poliser och 14 219 civilanställda.
Polismyndigheten har i dagsläget cirka 3 000 polisstudenter under utbildning.

Polisen

Så har det fortsatt – mer pengar, fler poliser och utökade resurser. Polisens anslag ökade med 43 procent från 2015 till 2021, trots det så ligger uppklaringsprocenten, för samtliga typer av brott brott kvar på samma nivå, runt 13-14 procent i snitt.

BRÅ

Vardagsbrott

När det gäller en del grova brott, dödligt våld, så har uppklarningsprocenten legat mellan 80 och 90 procent undan sedan 1990-talet. Den procenten lär sjunka mot bakgrund av att bara var fjärde gängsskjutning klaras upp.

Den vanligaste typen av brott är det polisen själva kallar vardagsbrott:

Polisen delar in dem i sex kategorier:

• 1 – Trafik, narkotika, brott mot knivlagen och snatteri
• 2 – Misshandel, våld mot tjänsteman
• 3 – Tillgreppsbrott
• 4 – Bedrägeri, förfalskningsbrott och bidragsbrottslagen
• 5 – Skadegörelse m.m.
• 6 – Övriga mängdbrott (Här ingår bl.a. olaga hot, ofredanden, hemfridsbrott, häleri, samt flera alkohol och narkotikabrott)

Statistiskt sett så är det den typ av brottslighet som allmänheten löper störst risk att råka ut för. En stulen cykel, skador på din bil, ett uppbrutet källarförråd, hot och trakasserier på nätet är några exempel.

I sammanhanget ska kommas ihåg att brottslingarna gör allt de kan för att inte åka fast vilket är en naturlig delförklaring till de låga siffrorna för hur många brott som klaras upp. En annan förklaring är att merparten av de brott som anmälas avskrivs, rutinmässigt.

Avskrivs

Kommer du in på en polisstation och anmäler att din cykel är stulen så kommer du att få en kopia av anmälan (för försäkringsbolaget)  men din anmälan kommer också att ganska snart läggas i högen över anmälda brott som inte kommer att utredas. Detsamma gäller om din bil fått hela sidan repad med en nyckel, om backspegeln rivits av eller om en strålkastare stulits. En majoritet av vardagsbrotten avskrivs och utreds aldrig därför att polisen tvingas att prioritera grövre brott. Många vardagsbrott går inte heller att utreda. Utan vittnen kan ingen berätta vem som skadat din bil och hittas inte din cykel hemma hos en känd hälare så lär den vara borta och saken för lösas mellan dig och försäkringsbolaget.

IT-Brott

Tar vi nu steget över till IT-brott, intrång, trakasserier ute på nätet, hot och är bilden densamma – vardagsbrotten avskrivs medan grov brottslighet prioriteras. Ett färskt exempel är det som skildras i dokumentären ”Stalker” och historien om Felix som förföljdes och trakasserades under flera år från ett anonymt telefonnummer. Där gjordes en anmälan två gånger, båda gångerna avskrevs anmälningarna.

Debatten borde kanske handla mer om vilka förväntningar vi har på vår polis, vad vi förväntar oss att polisen ska göra och vilka brott vi förväntar oss ska klaras upp? Debatten borde också handla om huruvida polisen har rätt kompetens anställd, utredare med rätt kunskaper och slutligen om polisen har rätt redskap och då inte i första hand om olika former av avlyssningsverktyg utan kanske lagliga redskap.

Straffet för stalking på nätet är vanligen dagsböter, möjligen villkorlig dom trots att en enskilds hela liv och tillvaro kan slås sönder. Det låga straffet medför också att polisen inte kan ta till mer avancerade spanings- och utredningsmetoder. Straffvärdet är för lågt och ett ökat straffvärde behöver inte nödvändigtvis att folk ska kastas i fängelse, längre fängelsestraff har ju som bekant historiskt visat sig inte fungera, men det skulle ge polisen större möjligheter att sätta in utökade utredningsresurser.

Slutligen – låt oss också slippa denna popularitetstävlan bland våra politiker att kasta fram förslag inom kriminalpolitiken som BRÅ och ledande forskare redan på förhand vet inte kommer att fungera och som leder oss in på ett sluttande plan vad gäller rättssäkerhet och yttrandefrihet.

Polisen har fått 37 miljarder kronor för 2023 – höjda anslag med 43 procent sedan 2015 – vi kanske ska börja med att ställa frågan – vad har vi fått för våra pengar istället för att tro att politikerna ska hitta enkla, snabba lösningar?