Det finns ett problem med alla superhjältefilmer – när de blir för invecklade, innehåller för mycket detaljer att hålla reda på så blir det bara en enda röra. Flash går i den fällan med tidsresor, tidslinjer, hål i universum och saker som krockar med varandra – ändå så blir detta en charmig, underhållande film som faktiskt fungerar.
Filmen Flash, omgärdades nu inte av ett resonemang runt tidsresor när den hade premiär utan om huvudrollsinnehavaren Ezra Millers alla förehavande med polis och rättvisa. Miller gjorde avbön och filmen räddades.
Flash kan springa så snabbt att han kan resa i tiden och det vet ju alla att det kan ställa till det med portar mellan dimensioner och fjärilseffekten. En liten ändring får stora konsekvenser. Det är samma problem här med Flash tidsresor där han försöker ta sig tillbaka i tiden för att rädda sin mamma. Han stöter på sitt eget yngre jag och sedan är karusellen igång med gamla Batman-skådisar som dyker upp, tillsammans med olika aktörer som har spelat eller som skulle spela Stålmannen. Sen blir det så fel så att Eric Stolta spelar huvudrollen i ”Tillbaka till Framtiden” – ja du fattar vilka vådliga vurpor tiden gör med Flash springer omkring tillsammans med sitt yngre jag.
Det är rörigt för att uttryckta det enkelt.
Håller inte
Det håller dock inte för två en halvtimme film. Skämten tar slut och den småcharmiga blir till en gäspning även om det är packat med effekter och mäktiga scener. Ezra Miller gör ett utmärkt jobb i rollen som Flash liksom övriga medverkande Sasha Calle, Michael Keaton och Michael Shannon. Sen passerar Ben Affleck, en ritad Nicholas Cage, George Clooney, Christer Reeve (AI-animerad) och Gal Gadot förbi en superhjälte-kavalkad som blir mer störande än underhållande för det förklarar aldrig hur alla dessa figurer byter skepnad.
Regissör är Andy Muschietti kund för att ha regisserat skräckisen It.
Du hittar Flash på: HBO Max
0 kommentarer