Plötsligt har någon hällt sirap i Magasin Macken – extrema svarstider och ingenting fungerar – allt går långsamt. I en hagelstorm av larm, ljudliga sådana, så inleds felsökningen vilket är ett tålamodsprövande, tidsödande jobb som tär på det mesta i tillvaron – inte minst energi när den typen av aktivitet måste bedrivas en söndag eftermiddag.

Så när som att helt lägga ned Magasin Macken tror jag inte att jag har varit som idag. Jag är till min natur oerhört tjurig, ett tjockt pannben som min ökade far brukade säga. Nu vet jag att när det gäller den här bloggen så har även jag en gräns och den var jag ytterst nära att passera idag. Det är nämligen inte första gången som jag tvingats att lägga rätt många timmar på att på just den här bloggen att snurra.

Testbädd

Förklaringen är inte särskilt svår att förstå då det handlar om en relativt välbesökt webbplats som dessutom utgör testbädd för det jag leker med i den övriga verksamheten. Magasin Macken ligger alltså i ytterkanten för vad som kan anses vara klokt och vettigt att testa i en skarp miljö men jag gör det ändå därför att det samtidigt finns ett stort värde i att kunna testa det som ska testas i en riktig, verklig miljö.

Jag rör mig i utkanten av vad som är klokt att göra och jag gör det medvetet.

Sedan en tid tillbaka, veckor, kanske rent av månader så har Magasin Macken hackat och periodvis så har svarstiderna varit mer än lovligt extrema. Besökare har vänt i dörren och antalet läsare har rasat i botten, liksom mitt humör. Jag har testat, slagit av plugins, slagit på plugins och alla som kört en WordPress.-sajt lär känna igen sig. Jag har bytt plugins, raderat och kapat ned i antalet plugins, provat att öka minnet för Macken och provat olika sätt att hantera anrop och inställningar för servern.

Vansinne

Ibland har det hjälpt, ett tag, ibland inte och problemen kommer och går vilket gör att det är svårt för att inte säga mycket svårt att försöka att ställa en vettig diagnos. Problem som är konstanta är ganska lätta att hitta, de som kommer och går kan driva en till milt vansinne. Till slut når du en gräns där du säger till dig själv ”det här är inte värt det”.

Där var jag idag, eller i vart fall mycket nära.

Närmare än någonsin tidigare och samtidigt så finns den där obändiga viljan att inte ge upp, inte ge sig, aldrig kapitulera. Det vore ett nederlag men samtidigt – varför hålla igång ett system som kostar tid, pengar och inte minst energi. Hur mycket det ön svider så inser du att det bästa kanske är att ruva ned, bygga nytt, bygga något annat.

Anständigt

Efter att ha bytt ytterligare några plugins, plockat bort andra och tagit till med storsläggan och gjort en större förändring så rullar saker anständigt. Då har jag lärt mig att lägga saker åt sidan, göra något annat och fokusera på något annat och det är klokt – sex timmar senare.