Country, för mig, är hembränt, stora bilar, öl, en kärlek till det egna landet som går utanpå allt, hedrande av morsan och så kan det hända att dammiga vägar, höns och ett nyligen av tjänat fängelstraff smyger sig in där också. Det är landet, gamla värderingar, långa lastbilar med minst 18 däck, den amerikanska flaggan och så bilar (det är mycket bilar) med minst 8 cylindrar.

Country är också en rätt omöjlig musikstil därför att vem som spelar country och vem som inte gör det är flytande. En country-artist kan spela hårdodck men så kommer det att kallas för country därför att artisten förknippas med country. Det kan också vara renodlad pop som framförs av tidigare countryartist som blir country trots det. Frågan är därför hur länge Taylor Swift kommer att vara countryartist bara därför att det var där hon slog igenom?

Hästjazz

Här hemma har country behandlats styvmoderligt, kallats hästjazz och avfärdats som de stock-konservativas musik. Det senare är förvisso helt korrekt, musiken handlar om kärnfamiljen och då är det mamma, pappa barn det handlar om, det är en cheva pickup (ingen vettig människa köper något annat) och hagelbössan i stället bakom nacken i samma pickup. Det finns också en helt annan sida av country, modern country som gränsar till såväl rock som pop men du höjer inte rösten alltför högt vilket Dixie Chicks bittert fick erfara när de protesterade mot de amerikanska vapenlagarna. Gruppen och tjejerna fick snabbt backa från sina uttalanden.

Samtidigt så finns rebellerna här – Kris Kristoferson, Johnny Cash och Willie Nelson. De som bryter mot snart sagt alla regler men som också rör sig fritt mellan folkmusik, country, blues och andra musikstilar.

Country

För egen del så blir jag aldrig riktigt klok på vad som är country och vad som inte är det – trots det – här har du Magasin Mackens ultimata spellista med över tre timmar vad jag tror är country: