Tid för att läsa: 3 minuter

Himmel eller helvete, en plågsam tortyr i tre akter med randiga individer som i stort sett alltid är i vägen och som bara fläckvis gör det du vill. Handen på hjärtat – ishockey är en förbannat plågsam sport, egentligen.

Jag vet inte alltid varför jag utsätter mg för detta – eller som den gode vännen uttrycker det ”nu börjar säsongen med nio månader ilska”. Hockey är för mig tre lag, Södertälje Sportklubb, Skellefteå AIK och New York Islanders. Den trion har inte alltid varit topplag, för att uttrycka det milt. Islanders korades till NHLs mest misskötta klubb flera år i rad, spelade som krattor och and en GM som samlade på draftval. SSK hamnade i negativt kval och var på väg att ramla ur HockeyAllsvenskan för inte alltför länge sedan och Skellefteå AIK vandrade i dödsskuggans dal i 16 år innan de tog klivet upp.

Det krävs en del för att hålla på de här lagen med andra ord.

På den tiden jag verksam inom Skellefteå AIK, eller bara AIK som alla säger häruppe vilket får det andra AIK att gå i taket, fanns en regel att du kunde vara hur dum i huvudet som helst 24 timmar efter en förlust. Under åren med kval, sudden death och avgörande matcher myntades uttrycket ”vore det inte för det jävla hockeylaget så kanske man kunde planera lite också”. Hockey är som skivbranschen, du är inte bättre än det senaste skivsläppet och framgångens våg kan vara kort, mycket kort.

Anhängare

Nu när jag följer mina lag på distans så gör jag det med ett oförsonligt hat (nåja) mot motståndarna, domarna och alla andra – alla som inte håller på mitt lag och som har gjort det i en massa år för tro inte att du bara blir anhängare bara sådär. Hat i sammanhanget ska inte tas bokstavligt. Det är inte hat i ordet rätta bemärkelse utan det är snarare ett intensivt ”tycka illa om” utan att för den skull önska dem något mera ont än en svidande förlust. Häruppe hatar vi laget söderut * även om laget norrut * hatar oss av skäl som vi inte riktigt förstår. Derbyn och ett lagomt mått av hat för annars bra för klubbkassan. Kliver laget söderut upp så betyder minst två till utsålda hus under en säsong och det är miljoner mer i intäkter det. Det betyder inte att vi vill ha upp dem och även klubbkassörerna i båda städerna önskar sig ett avancemang så vore det en dödsdom att säga det offentligt.

Söderut

AIK har gjort misstaget att låna ut spelare till laget söderut för att spelarna ska få speltid men det lär AIK inte göra om. Fansen hade vissa åsikter omkring det för att uttrycka det försiktigt. Vi gillar inte varandra helt enkelt.

Ishockey skulle ju kunna klassificeras som en sport, en idrott men i min värld så ligger ishockey närmare religion än något annat. På sommaren fyller jag min tillvaro med min andra religion, flugfiske, och på vintern är det ishockey som gäller – eller nio månader av ilska för jag för ofta förbannad. Spelar mina lag inte bra så tar jag det som en personlig förolämpning, dömer domarna efter någon annan regelbok än att mina lag ska premieras så blir jag förbannad och skickar svavelosande meddelanden till gode vännen som är lika arg. Innehållet i våra meddelande är universum från politiskt korrekta och om jag säger att vi båda benämner domarna på ett visst sätt så ofta att rättstavningen korrigerar automatiskt så säger det massor om nivån på kommunikationen.

Domarna

Det är klart att vi båda vet och förstår att domarna har ett svårt jobb, att ingen av oss ens är i närheten av att klara av den uppgiften. Vi förstår också att även domare är människor. Det innebär inte att vi under tre gånger 20 minuters speltid är vare sig nyanserade, sakliga eller vettiga – vi är förbannade mest hela tiden. Sedan hör det till saken att när något av mina lag spelar så är det vi mot resten av världen – alla, precis alla är mot oss förutom de som är med oss. Trots att jag vet att i ishockey så svänger det snabbt så kan jag ge upp otaliga gånger under en och samma match. Tre dåliga passningar i rad och jag är beredd att satsa pengar på en tvåsiffrig förlust. Det är himmel och helvete, ingenting mellan och så denna ilska. Ständigt denna djupa vrede och bara under några få tillfällen under en säsong så kan jag slappna av, njuta av spelet – när det 5-0 till mitt lag och motståndarna är helt utspelade.

Ishockey är egentligen inte bra för någon.

* Staden söderut heter Umeå och det har ett hockeylag. Staden norrut heter Luleå och de har också ett hockeylag. Att inget av dessa hockeylag är särskilt framgångsrika eller särskilt duktiga får betraktas som fakta.