Tid för att läsa: 3 minuter

Språkrådets tillträdande chef Lena Lind Palicki tycker att vi ska slopa de och dem därför att så många inte kan, inte orkar eller vill lära sig reglerna som styr ordens användande. Är det några fler krångliga regler som vi ska slopa, ändra eller göra om därför att några inte vill lära sig reglerna?

Vi kanske ska börja meningar med men, att eller och också?

Det är ju bara ord som ska användas för att binda samman en huvudsats med en bisats. Förresten det här med huvudsats och bisats, ska vi verkligen ha kvar något så föråldrat?

Varför kan vi inte vara sådär sköna som Loreen som friskt blandar språk därför att det har hon gjort i femton år. Herregud, ett språk utvecklas ständigt så varför alla dessa regler?

Vi kanske inte en ska behöva lära oss att läsa? Det är ju också rätt krångligt när du tänker efter.

Fantasin

Det där sista är inget dumt påhitt plockar ur fantasin. Troed Troedsson, är konsult och föreläsare som kallar sig framtids- och samhällsanalytiker ibland tycker det. Dagens ungdom behöver inte lära sig att läsa. De klarar sig ändå. När Troed Troedsson inte är ute och föreläser så sitter han med i friskolekoncernenThorengruppens styrelse. För det har han 298 000 kronor i årligt arvode.

Innan du nu sätter kaffet i vrångstrupen så vill jag att du ska veta att jag inte utger mig för att vara språkexpert. Jag inte überduktig (ser du ett utländskt påhittat ord) på att skriva men jag har i alla fall försökt lära mig språkets regler så att jag kan använda det för att göra mig förstådd. Språket är grunden för att göra dig förstådd, för att argumentera, säga vad du tycker och för få andra att lyssna. Språket är makt och utan språket är du maktlös. Därför är det viktigt att lära sig reglerna och det startar med att läsa. Den som läser mycket lär sig också att behärska språket.

Komma undan

Jag tillhör inte dem som tycker att vi ska skrota språkregler bara därför att ”dagens ungdom” tycker att det är för jobbigt för att lära sig reglerna. Har vi, tidigare generationer, plågats i skolan, tvingats att traggla vad som är adjektiv, substantiv, huvudsats och bisats, sammanbindande konjunktioner och skillnaden mellan de och dem så ska förbanne mig inte senare generationer komma undan!

Lite så tänker jag. Det där ”tänker jag” är en svårartad sjukdom som sprider sig i samhället och ett uttryck som används allt oftare istället för att säga vad du tycker. Nåväl, tillbaka till de och dem.

Regeln är inte svår. Den är tvärtom mycket enkel. Det finns dock ett väldigt enkelt. Prova att byta ut de eller dem till jag eller mig, och se vilket som låter rätt. Kan du byta ut dom mot jag så är det ordet de som ska användas. Kan du byta ut dom mot ordet mig så är det dem som ska användas. Mig är lika med dem och jag är lika med de.

Dagens ungdom

Dagens ungdom, ni vet den alldeles förfärligt förskräckliga, tycker att vi ska lyssna på dem och att vi ska ha fokus på vad de säger inte hur de säger, eller skriver det de vill säga. Det var just det. Skriver du en text och inte kan skilja mellan de och dem så tappar du mig. Jag slutar att läsa därför att inom mig så hör jag hur korkat och fel det låter. Det är samma sak med Loreen. När hon blandar svenska och engelska, svengelska så slutar jag att lyssna därför att det låter för korkat, för dumt och ovårdat.

Det är säkert fördomar men jag kan inte komma undan misstanken om att det bor en latmask i de som inte lärt sig rätt enkla språkregler.

Språket utvecklas heter det och tur är väl det. Annars hade vi uttryckt oss högtravande, smått obegripligt och omständligt så som vi gjorde för ett antal generationer sedan.

Kanske är det dags att slopa de och dem och ersätta med talspråkets dom. Det är ju onekligen utveckling och det är enklare. fats då var vi där igen – varför ska dagens ungdom komma undan det vi tvingades att lära oss?

Är det rättvisa det?

Jag bara frågar?

Ps. Jag beklagar att hela den här texten spårade ur på slutet. Jag inledde verkligen med en föresats att utveckla min åsikt att vi inte ska riva upp regeln som står de och dem. Jag hade för avsikt att argumentera för att vi inte ska förfula, förflacka och urholka ärans och hjältarnas språk. Sen hände något. Jag orkade inte vara allvarlig hela tiden men jag står fast vid att vi ska ha kvar de och dem.