Jag försöker att publicera en lite längre text klockan 12 varje dag. Naivt ser jag hur ni sitter där framför lunchen och läser just det jag har skrivit fast det gör nu ju inte, alltid. Ofta bygger denna text på att jag tycker någonting, har en åsikt som jag försöker att formulera och uttrycka.

Idag tycker jag ingenting. Det skulle kunna ses som ett problem men det vägrar jag att göra. De skulle kunna vara ett symtom på skrivkramp men det är det inte. Jag har bara ingen tydlig, uttalad åsikt som jag vill torgföra, så jag tycker ingenting. Nu var ju inte det riktigt sant får det är klart att jag tycker en väldig massa saker men jag är inte tillräckligt inspirerad för att skriva om dem, mina åsikter.

Cirklar

Min åsikter går i cirklar dessutom vilket faktiskt, det ska erkännas, är ett litet problem. De kommer tillbaka, i retur, och till slut så känner jag ”Nej, alltså nu kan jag inte tycker mer om det här.” Jag når en gräns liksom, potten, kvoten är fylld och då tycker jag ingenting. Jag skulle naturligtvis kunna skriva om Elon Musk. Han är ju inte som vi andra och det går alltid att skriva om Elon Musk men han har upptagit alldeles för mycket av min tid så hans mot är fylld.

Jag skulle kunna tycka något om Apple men där händer ju just nu lite eller ingenting så det lockar inte heller. Jag skulle kunna tycka något om vädret men det gör vi svenskar ändå och vädret är som det är så det får vara, väder. Jag skulle säkert kunna skälla på regeringen men det gör jag ofta, oavsett regering och just nu så är det så många andra som skäller på regeringen så jag skulle bara bli en i mängden. Du vill ju sticka ut, liksom.

Kaffe

Jag skulle kunna tycka något om kaffe. Det är ett kärt ämne och jag är mycket noga med mitt kaffe men det känns lite väl nördigt och dessutom så har jag ordning på mitt kaffe förnärvarande så som ämne betraktat så är det inte särskilt upphetsande. För övrigt har jag nästan alltid ordning på mitt kaffe.

Mina prylar kanske jag också skulle kunna skriva om men jag har inte köpt något nytt på ett tag förutom ett skal till min iPhjone, vilket jag redan har skrivit om. Jag har också skrivit om att jag tydligen bär mitt klockarmband fel väg (Apple Watch Ultra) så det ämnet är uttömt också. Hur jag än letar och funderar så har jag antingen ingen åsikt eller så har jag redan skrivit om det, flera gånger. Så då sitter jag här, eller kanske snarare halvligger i min säng med min jättekudde bakom ryggen – och skriver om absolut ingenting. Jag känner att jag nog borde klämma ur min någon slags åsikt men det är tomt. Jag har krav på mig själv nämligen. det måste du ha, annars händer ingenting.

Nåväl vi får, tillsammans, betrakta detta som ett kapitalt misslyckande där ansvaret odelat är mitt. Jag lovar, dyrt och heligt, att göra ett nytt försök imorgon men jag lovar ingenting.