Den 1 januari 2023 så träder en ändring av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i kraft. En ändring som är en inskränkning i det medierna får skriva och en inskränkning i vilka ord en svensk journalist får använda. Nu i november klubbas ändringen igenom för andra gången, vilket krävs för en grundlagsändring. Min fråga är varför du inte protesterar, varför du inte skriker i högan sky över det faktum att fria medier inte längre är lika fria?
I korthet så innebär ändringen att journalistiska rapporter, texter, inslag i radio och tv, som kan störa eller skada Sveriges förhållande till en annan stat emellan mellanstatlig organisation. Det kan tyckas vara lite högtravande ord, kanske inte helt lätta att ta till sig så låt mig ta ett konkret exempel, eller rättare sagt, låt mig ta Martin Schibbyes exempel – en text om ryska soldaters försök att komma undan inkallelseordern som tvingar dem ut i anfallskriget mot Ukraina.
Idag kan texten te sig som en ur juridisk mening okontroversiell rapportering om ett krig och dess konsekvenser men den skulle kunna bryta mot lagen om den hade handlat om svenska soldater. Krigskorrespondenternas rapportering från krigsskådeplatser kan bli olagliga om de rapporterar om övergrepp, eller bara om en brutal vardag om rapporteringen kan antas var skadlig för Sveriges internationella samarbeten och förhållanden. Detta i en tid då Sverige är på väg in i NATO – en helt ny era då Sverige ger upp hundratals år av neutralitet.
Tre nya brott
Ändringen innebär att tre nya brott införs, utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri samt röjande av hemlig uppgift i internationellt samarbete, allt presenterat i proposition 2021/22:55.
Utlandsspioneri innebär att någon ”för att gå en främmande makt eller motsvarande tillhanda, obehörigen befordrar, lämnar eller röjer en hemlig uppgift” som förekommer inom ramen för Sveriges samarbete med en annan stat eller mellanfolklig organisation eller i en organisation där Sverige är medlem. Gärningen är straffbar, om uppenbarandet av uppgiften ”är ägnat att medföra allvarligt men för Sveriges förhållande” till en annan stat eller mellanfolklig organisation.
Enligt förslaget ska en sådan gärning inte utgöra brott, om det var försvarligt att röja uppgiften. Denna säkerhetsventil kan inte beskrivas som annat än kosmetika för att lugna kritiska remissinstanser. Det är svårt att tänka sig en situation där det skulle anses försvarligt och därmed straffritt att avsiktligt ha gått en främmande makt tillhanda.
Inkränks
Det är tyvärr så här det brukar vara när grundläggande fri- och rättigheter inskränks. Anonyma vittnen, avlyssning utan brottsmisstanke ligger i samma linje och det kan bli också verklighet inom kort. Det är friheter som när de väl dragits tillbaka är borta för alltid för det har historien lärt oss att när staten tar något ifrån oss så får vi aldrig tillbaka det. Det handlar om att presentera tillräckliga argument för varför medborgarna ska bli av med fundamentala rättigheter och sedan till det krävs medborgarnas tystnad. Politikerna, de vi valt som våra representanter, ser också till att det förblir tyst.
”Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet har alla avböjt att kommentera sitt stöd för lagändringen.”
Folkvalda
När Sverige ska göra ändringar i något så viktigt som våra grundlagar så avböjer folkvalda att svara på frågor eller diskutera den viktiga frågan. De avböjer intervjuer, avböjer att medverka och därmed uteblir en viktig debatt – det blir tyst och här vilar inte ansvaret bara på medborgarna. De som borde slåss för yttrande- och tryckfrihet, journalisterna och den tredje statsmakten, är också pinsamt tysta. Drivmedelspriser, gängkriminalitet och andra ämnen är viktigare och tycks uppta all plats och all tid i medierna.
Moment 22
Här finns också ett Moment 22, vilket politikerna är mycket väl medvetna om. Uteblir de från alla från alla debatter och om de inte medverkar i diskussioner så blir det vårt att göra radio och tv-program och med politiker som inte vill svara på frågor så blir det vårt att skriva om ämnet.
I en förlängning så finns här en annan viktig diskussion – ska vi inte kräva av våra representanter, våra representanter och folkvalda att de svarar på frågor om de beslut de fattar? Är inte det ett demokratiskt minikrav?
Ska det verkligen vara så här enkelt att inskränka våra fri- och rättigheter?
Eric Rosén: De vill göra lysande journalistik olaglig
0 kommentarer