Säg ordet gängkriminalitet så kommer våra folkvalda snabbt att ramla in i en budgivning om nya åtgärder, omfattande åtgärder och tvångsåtgärder där rättssäkerheten och en den enskildes integritet åker rätt ut med badvattnet.

Du ska kunna avlyssnas utan minsta misstanke om brott, som en slags förebyggande åtgärd och det räcker med att någon du känner är kriminell eller misstänks för att vara kriminell. Det innebär även att hela din familj kan komma att avlyssnas, utan misstanke om brott.

Kom nu ihåg ordet gängkriminell för det är ett ord som ersatt pedofil när argument ska dras fram för att urholka rättssäkerheten, göra intrång i den enskild integritet och skaffa staten ännu fler verktyg för att övervaka de egna medborgarna.

Din dator kan avlyssnas, din telefon och din iPad – alla dina meddelanden kan samlas in och dina telefonsamtal avlyssnas och spelas in – utan att du är misstänkt för att ha gått något brott. Det räcker med ett någon du känner eller en anhörig kan antas vara kriminell. Lägg sedan till att det inkluderar en hemlig husrannsakan där polisen kan gå in i ditt hem söka igenom det – utan att du får veta något.

– De personer vi ser behov av att lyssna på är personer som är djupt involverade i den organiserade brottsligheten och vi har mycket konkreta uppgifter som skiljer dem från andra personer, eller personer som de umgås med som inte är involverade, säger Johan Olsson, chef för polisens nationella operativa avdelning, Noa, i Ekots lördagsintervju.

svd.se

Låta

Det är så det brukar låta – ”vanligt hyggligt folk har ingenting att frukta”, alternativt ”den som har rent mjöl i påsen har heller inget att dölja”. Det senare är en raffinerad form av oanvänd bevisföring som bottnar i att om du är kritiskt mot utökade tvångsåtgärder så har du något att dölja. Därför är det viktigt att komma ihåg vilka styrkeförhållandet som gäller här.

Som individ så har du staten och hela rättsväsendets organisation mot dig. Du kan ställas inför utredande polis, en förundersökning och en åklagare. På din sida har du din försvarsadvokat. Det är det monopol som staten har och det är utifrån detta styrkeförhållande som alla tvångsåtgärder ska diskuteras och ställas mot.

Moderaterna

Moderaterna vill gå längst. Hårdare straff, längre straff, fängelse som påföljd för yngre brottslingar och en lång rad tvångsåtgärder. I debatten så har övriga partier drivits, mer eller mindre tvingats att haka på i budgivningen. Nu senast Liberalerna Johan Pehrson som vill kunna använda avlyssning som tvångsmedel mot minderåriga.

Ursäkten är att om barn kan avlyssnas jämt så kan samhället, staten förhindra att ungarna blir gängkriminella.

Socialdemokraterna leker just nu Följa John och tycks anse sig tvingade att haka på och leverera mer pengar, nya utredningar och nya förslag som går i samma riktning – mer övervakning.

• Kameror ska sättas upp i oroliga områden där det finns eller kan finnas gängkriminella.
• Staten vill komma åt kommunikation via iMessage, Signal och Telegram – i klartext, knäcka krypteringen
• Avlyssning ska kunna användas mot enskilda utan misstanke om brott
• Minderåriga ska kunna avlyssnas, jämt.
• Hemlig husrannsakan ska kunna användas, utan misstanke om brott
• Det finns förslag om visitationszoner där polis ska kunna visitera dig utan misstanke om brott.
• Kronvittnen, tjallar du på dina brottskamrater så kan du få ett lägre straff
• Anonyma vittnen – är du misstänkt för ett brott så kommer du inte att få veta vem som vittnat mot dig

Allt det här finns antingen i nya lagar eller är under utredande med ordet ”gängkriminalitet” som ledstjärna.

Motståndet

När FR-lagen diskuterades för drygt tiotalet år sedan så bildades ett nytt parti, Piratpartiet, som protest mot de nya lagreglerna. Det demonstrerades, det skrevs insändare och det samlades ihop namnunderskrifter. Politiker grät i Sveriges Riksdag över ett beslut som de ansåg sig tvingade att fatta.

Redan jag jag skrivit klart ingressen till den här texten så vet jag att den kommer att vara en av dagens minst lästa här på Magasin Macken. Integritetsfrågor hamnar högt upp på agendan när svenska folket tillfrågas men när det kommer till ett skarpt läge, när våra folkvalda står i tv och bjuder över varandra i föreslagna insatser mot ”gängkriminaliteten” så leder inte det till någon mer utbredd debatt om vad alla förslag jan betyda för vårt framtida samhälle.

Ingen protesterar och ber om ett enda exempel på när staten har backat sedan situationen blivit bättre. För det vet vi att om något blir lag, om nya regler införts så backar inte staten, lagar rivs inte upp, skrotas – även om gängkriminalteten kraftigt minskat i framtiden. Staten backar inte när det gäller den här typen av frågor så en inskränkning i våra friheter är och förblir en inskränkning oavsett vad våra folkvalda säger innan.

Vi säger att övervakning, frihet, integritetsfrågor är viktiga när vi tillfrågas för det är ju det vi förväntas att svara. I själva verket så är motståndet och de som varnar, som är kritiska en liten minoritet. De anklagas för att stå på de kriminellas sida, för att understödja skjutande och mord och för att inte förstå hur viktigt det är att människor måste kunna sig säkra på gator och torg. Kritikerna brukar vara de vanliga – en och annan krönikör i våra tidningar, advokatsamfundet och kanske någon expert, någon kunnig forskare som försiktigt försöker invända att det inte finns någonting som talar för att längre fängelsestraff faktiskt fungerar. En expert som också tillägger att fängelsestraffen faktiskt har blivit marknad längre på senare år, utan större effekt på brottsligheten. Det är det få som lyssnar på lika lite som att surfa vidare till Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, och SCBs statistik som visar hur brottsligheten utvecklats under de senare 20-30 åren.

Motståndet

Mycket av den kriminalpolitiska debatten handlar idag om straff, övervakning och hårdare tag. Få talar om ökade ekonomiska klyftor, en misslyckad integration och ett utanförskap som rimligen borde vara en del av den här debatten för det tycks våra experter vara tämligen eniga om – ska vi komma tillrätta med brottsligheten så krävs mer än straff. Få vill eller orkar hålla två tankar i huvudet – en satsning på sociala missförhållanden och straff. En satsning på skolor i oroliga områden och en satsning på fritidsaktiviteter i oroliga områden låter ju för en amatörtyckare som jag som fullt rimliga åtgärder och insatser. En genomlysning av vad som kan göras för att integrera de som idag känner sig utanför samhället kanske inte heller är en så dum ide?

Nej, vi pratar istället om mer övervakning, mer kontroll – och vi är nu på väg att bryta igenom en mycket fundamental och viktig rättsprincip – du ska kunna övervakas utan misstanke om brott. Kalla mig naiv men jag trodde att den regeln, den gränsen skulle anses så viktig att den skulle vi aldrig bryta igenom – inte utan högljudda protester.

Så var finns motståndet?