Jag var med tidigt och det här kommer att bli en text som landar i ”det var bättre förr”. Generellt sett så skriver jag inte under på den typen av resonemang helt enkelt därför att det mycket sällan var bättre förr men det har hänt något på Twitter och det går inte i rätt riktning.

För att det ska gå att förstå vad det är som har hänt så plockar jag några exempel och ni får ursäkta om det blir en smula introvert och kanske till och med egotrippat men ändå. Det är exempel.

Länkar

I en debatt, en helt vanlig diskussion, om huruvida Folkhälsomyndigheten skulle inte skulle ha använt länkar i sitt meddelande kommer en anklagelse som att jag ”sitter och hatar”. Jag har stor respekt för om folk inte håller med mig men om jag framför min åsikt om att jag tycker att det borde ha funnits länkar med i meddelandet så är det inte hat. Det är min åsikt.

I en annan diskussion där jag försöker, av omtanke, varna en annan användare för att publicera namn och andra personliga uppgifter om misstänkta för brott får jag veta att jag utgör en representant för ”gamla, vita upprörda män”. Jag ombeds att inte skriva mer ellr kontakta hen och visst vill du tvingas att betala skadestånd till en dömd pedofil så är det ju faktiskt inte mitt problem.

I en annan diskussion så ställer jag en fråga och får veta att jag kom in i diskussionen på helt fel sätt och att jag försöker att tillskriva motparten en massa åsikter som aldrig har framörts. I mina värld, och det finns absolut en möjlighet att jag är korkad, så förstod jag inte riktigt det som skrevs och därför frågade – och fick veta att jag var en idiot som inte förstod vad vederbörande menade.

Tonen

Det jag är ute efter är tonen. Överdrivet aggressiv, anfall är bästa försvar och avfärdande. ”Håll med mig annars kan du dra åt … du vet vart”. En fråga är ju annars ett alldeles utmärkt sätt att få ett klargörande för det du inte förstår eller om det kanske rent av är så att den du läser uttryckt sig en smula luddigt. Ni vet det vi alla kan råka att göra. Ett problem är hur frågan tolkas och här tycker jag mig se en ändring – den uppfattas inte sällan som ett påstående fast det kanske inte är annat än fråga. Det kan mycket väl vara en önskan om ett klargörande – inget annat.

Tolka nu inte detta som att jag alltid gör rätt och alla andra gör fel. Det skulle aldrig falla mig in i att tro att omgivningen, alla, är ıidioter. Landar du i den föreställningen så är det nog mer sannolikt att felet sitter hos dig. Tolka det inte heller som att jag ens ägnat en enda sekund att överväga att lämna Twitter. det har jag inte. Jag har fortfarande roligt, jag träffar fortfarande en massa roliga människor som jag förmodligen inte skulle ha träffat på annat sätt.

Det är tonen vi använder mot varandra som jag tycker har förändrats. Det var bara det.