– Du har avföljt mig?
– Ja, jag följde dig i tre veckor utan att du följde tillbaka så då tänkte jag att du är tydligen inte intresserad av kommunikation.

– Så du är inte intresserad av att läsa det jag skriver?
– Nja, du tycks ju inte intresserad av det jag skriver.
– Det var ju du som började att följa mig?
– Det är ju så konversationer vanligen inleds. Någon tilltalar någon som sedan tar det fart därifrån.
– Du har ju avföljt mig nu?
– Jo, som sagt efter tre veckor och efter några svar på dina inlägg så insåg jag att du håller en monolog.
– Hur kan du dra den slutsatsen?
– Du svarade inte på ett enda av mina svar. Du vet, du tilltalar någon 3-4 gånger och får inget svar. Slutsatsen är tämligen enkel att dra då.
– Vilken slutsats?
– Det handlar om en monolog, inte kommunikation och den du vänder dig till vill inte höra vad du har att säga.
– Vad då, måste jag följa tillbaka?
– Absolut inte men jag behöver inte följa de som inte följer mig heller så det slår ju liksom åt båda hållen.
– Konstig inställning.
– Tycker du?
– Ja, verkligen,
– Så du brukar stå kvar och prata med folk som aldrig svarar?
– Nej men vad då, det här är ju Twitter.
– Ja, det är Twitter ett socialt media. Du hör kanske på beskrivningen vad det handlar om?
– Så du avföljer de som inte följer dig?
– Jag tror du har fattat nu.
– Men om de inte vill höra det du har att säga då?
– Då följer vi inte varandra.