Våndan över att publicera en nyhet

En bild på en död kvinna låg kvar på Facebook i 36 timmar, trots att anhöriga vädjade om att den skulle plockas bort. Det är en tragisk, bisarr och otäck historia samtidigt som den påtagligt påvisar problemen med en värld där allt mer blir publikt och offentligt.

Det är på alla sätt och plan en fruktansvärd historia som polisen i New York får utreda. Till saken hör bidrog att det var New York Times som publicerade texten om de anhörigas vånda och försök att få bort bilden. Bilden låg fortfarande kvar på Facebook när texten publicerades vilket bidrog till att fler letade reda på bilden. New York Times är en seriös, etablerad och pålitlig tidning som säkerligen hade beslutsångest inför publiceringen.

Vi kräver att få veta

I ett mindre format så har jag sett hur vi alla kräver att få veta, hur vi vill ha besked och hur vi trillar dit i spekulationer vilket mer eller mindre tvingar fram ett besked.

Låt mig ta följande exempel:

En god vän blir sjuk, läggs in på sjukhus och försvinner från sociala medier ett tag. Inom några dagar så kommer den första efterlysningen. Sedan nästa, och nästa och nästa tills frånvaron byts ut mot oro och spekulationer.

Vi spelar upp hela registrerat av prat och samtal som tidigare fördes mellan individer, inte publikt och offentligt. Vi hakar på varandra och slutligen så måste den det berör gå ut och berätta, fast avsikten kanske var att sjukhusbesöket eller vad det nu kan vara skulle vara privat. Den berörde hamnar ju också i ett dilemma där hen måste berätta men inte vill berätta och är då informationen inte tillfyllest så kommer fler frågor tills allt ligger där tämligen öppet.

Det privata får inte längre bli och vara privat, inte om det påverkar vår närvaro i sociala medier.

Utbränd

Jag har själv råkat ut för det. Jag är periodare när det gäller sociala medier. Har jag tid så är jag aktiv. Har jag mycket att göra med annat så är jag mindre aktiv. Det går i perioder och nyligen had enat en längre frånvaro och fick då ett par påringningar från oroliga som undrade när jag skulle vara tillbaka och ta mig ur min utbrändhet. Till saken hör att jag aldrig varit utbränd och att jag jobbade mer än någonsin men det hade spekulerats om att jag var borta på grund av utbrändhet och till slut blev det en sanning.

De här exemplen är inte jämförbara med en knivdödad kvinna och det fruktansvärda som hennes anhöriga tvingats att genomgå, inte på långa vägar. Ett dödsfall och bilder som Facebook inte plockar bort, omedelbart, är den yttersta konsekvensen av en digital värld där det privata blir offentligt.