The Ministry of Ungentlemanly Warfare handlar om Winston Churchills hemliga kommandosoldater och grunden till historien sägs bygga på handlingar och dokument som förblivit hemliga fram till 2016. Nu har de hänsynslösa soldaternas framfart blivit film – en film som tar sig lite väl stora konstnärliga friheter.
För den som läst på historien och som vet på ett ungefär i vilken ordning saker faktiskt utspelade sig under andra världskriget så drattar den här filmen duktigt på ändan redan i inledningen där Windows Churchill sitter och beklagar sig över att amerikanerna inte gett sig in i kriget vid deras sida, 1942. Den som gillar fakta vet att Pearl Harbour inträffade den 7 december 1941 och även om filmen startar i januari 1942 så har alltså USA precis förklarat krig mot Japan, en av Axelmakterna.
Guy Ritchie försöker här göra om det han lyckats med tidigare, framgångsrikt, skapa god underhållning med ett gäng, en grupp – han har tidigare gjort Lock, Stock and Two Smoking Barrels (1998) och det finns som bekant en hel lång rad filmer som bygger på samma koncept – ett gäng hårdingar. Kellys Hjältar, 12 fördömda män och lite modernare The Expendables och Inglorious Basterds är några exempel.
Råbarkade
Här är det Gus March-Phillips (Henry Cavill) som leder en samling råbarkade, skoningslösa soldater med Anders Lassen (Alan Ritchson) i spetsen – som ska vara svensk. Uppdraget är att ta sig in i naziTyskland och slå direkt mot den tyska ubåtsstrategin – som sägs vara det som förhindrar USA att gå med i kriget.
I alla filmer av den här typen så måste det även finnas kvinnlig tuffing och Marjorie Stewart spelas av Eiza González – och hon är tuff, stentuff.
Historien berättas som en modern betydligt våldsammare matinéfilm. Det är massor av pang, dunder och inte minst ond bråd död så att blodet skvätter. Det är på det hela taget välgjort, välspelat med en oändligt mycket mera intelligent dialog än det Sylvester Stallone och hans kompisar lyckas att åstadkomma i The Expendables men trots gedigna skådespelarinsatser och Guy Ritchie vid rodret så blir det inte mer än godkänt. Det är lite för mycket floskler, plattityder och stereotyper för att filmen ska höja sig över genomsnittet.
De stenhårda britterna, och en svensk, är goda, oerhört goda och tyskarna är nazister och onda, allihop. Alan Ritchson som svensk faller för övrigt platt till marken för när han ombeds prata svenska så pratar han – norska.
Du hittar The Ministry of Ungentlemanly Warfare på: Amazon Prime Video
Betyg
0 kommentarer